Fråga: En ganska bred och oklar fråga(or) som får tolkas som den vill – Har Gud förutbestämt allt? Hur funkar det med den fria viljan? Finns det ett manus som vi följer? Är det bestämt vilka som ska bli frälsta, typ determinism? Hur funkar det med evangelisation och att Gud vill att alla ska bli frälsta?
Svar:
Det här var många frågor som på ett eller annat sätt hänger ihop med varandra. Dessutom är det frågor som det inte finns några entydiga svar på. Men låt oss ändå reflektera över dem eftersom de hänger samman med upplevelsen av vår existens.
Har Gud förutbestämt allt?
Man kunde svara både ja och nej. Därför måste vi svara att vi inte vet. Att han skulle ha bestämt allt på förväg in i minsta detalj är svårt att tro, men att han leder allt i sin skapelse till ett bestämt mål efter sin vilja är högst troligt. I hans skapelse ingår många olika områden och nivåer som inte alla är styrda av honom på samma sätt eller lika mycket. Så också i en människas liv. En människa lever sitt fysiska liv och har i stort sett frihet att välja sin väg. Dessutom har en troende också ett andligt liv. I det andliga livet kan vi välja bort, men inte välja till. Arvsynden sätter gräns för vår vilja. Jag är ”såld till slav under synden”.
Det är vid viktiga vägskäl i livet som vi frågar vad som är Guds vilja. Det kan gälla t.ex. vilken studieinriktning jag ska välja. Vilket yrke? Vem ska jag gifta mig med? Finns ”den enda rätta”? Har Gud bestämt vem det ska bli? Om vi lägger liknande saker i bön inför Gud så visar han på ett eller annat sätt för vilket yrke han gett oss naturgivna gåvor och vem som kunde bli ens livskamrat. Om Gud har bestämt vem det ska bli eller vilket yrke jag ska ha så betyder det att jag syndar om jag inte följer Guds vilja. Då blir det en stor press på en att försöka finna ut Guds vilja och en stor ängslan för att man inte ska lyckas. Man kan t.o.m. tänka att man syndar mot Gud om man inte följer hans vilja. Men hur ska man få reda på den?
När det gäller vilket yrke man ska välja så ska man använda sunt förnuft i kombination med bön om Guds ledning, diskutera med andra och ta reda på vad yrket går ut på. När det gäller livskamrat så har Gud visserligen angett var stängslet går. Det allra viktigaste är att man har en gemensam tro. Sedan bör man också annars passa ihop. M.a.o. man får röra sig fritt innanför stängslet, men inte hoppa över det. Det betyder att vi har en viss frihet, men inte en total frihet.
Finns det ett manus som vi följer?
På sätt och vis kan man kanske säga att det finns ett manus för oss alla på det viset att Gud har omsorg om alla, och i synnerhet om sina barn. Tänk på vad Jesus sa om fåglarna och liljorna och antal hårstrån var och en av oss har.
Hur funkar det med den fria viljan? Har jag en fri vilja?
Vi ska utgå ifrån något alldagligt. Är det något vardagligt som du har svårt att stå emot? Du behöver inte tänka på dina ”grövsta” synder som t.ex. alkoholism, knark, medicinmissbruk, pornografi och sådant som skapar ett socialt och psykiskt beroende. Det kan vara så enkla saker som choklad, sötsaker eller bakelser. Eller ett beroende att bli gillad på Facebook. Eller något beteende, något vi gör och som vi inte kan låta bli – t.o.m. något genetiskt. Det är mycket i vår natur som är förutbestämt. Allt det negativa i vår personlighet går tillbaka på syndafallet (arvsynden). Det som effektivast visar oss att vi inte är fria är vår synd. Alla har vi våra speciella synder. Alla – tror jag – kämpar vi mot vissa frestelser och när vi inte vinner seger över dem ligger det nära till hands att tänka: ”Det blir inte bättre med mig”. Jag är slav under den eller den synden. Ibland kan det gå litet bättre. Frestelsen t.o.m. lyser med sin frånvaro en tid och samvetet är lugnt, men jag är ändå medveten om att synden ligger och lurpassar och så kommer något som väcker synden till liv. Det är då som vissheten om frälsningen får sig en törn och vissheten kan vändas i förtvivlan. Hur ska det gå med mig!?
När det gäller andliga ting lyder Bibelns vittnesbörd så här i Rom 7:14: ”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav [träl] under synden.”
Men, det är ju jag som fattar mina beslut, också de som har med det andliga, tycker vi. Ja, så ser det ut från människans egen sida sett, praktiskt, empiriskt, som erfarenhet eller upplevelse. Ta till exempel omvändelseprocessen. Jag beskriver skeendet så som jag uppfattar det med mina sinnen. Jag berättar hur jag upplevde omvändelsen, men det är Gud som handlar. Annorlunda är det i världsliga ting. I det dagliga livet fattar vi otaliga beslut varje dag som är våra egna fria beslut.
Är det bestämt vilka som ska bli frälsta, typ determinism?
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Det här är en orubblig sanning. Varför skulle han annars ha sänt sin Son i döden? Se t.ex. 1 Tim 2:3,4. 2 Pet 3:9. Det är Guds vilja att alla ska bli frälsta.
Följande fråga är ju då: Varför blir inte alla frälsta? Det finns klara och tydliga ord på det också. T.ex. Joh 3:16-18. Det finns knappast något evangelium som så tydligt betonar just domen som Johannes evangelium. Gud vill, men människan vill inte. Jfr. Israel och Gud, Jesus gråter över Jerusalem etc.
Om Gud vill att alla ska bli frälsta. Om Gud älskar alla människor (”ty så älskade Gud världen”) och om Gud har all makt i himmelen och på jorden. Varför ser han då inte till att alla människor blir frälsta utan att göra skillnad på folk och folk? Gud påtvingar ingen sin gemenskap. Gemenskapen med Jesus är som ett erbjudande som Gud ger genom sitt ord när han kallar. Varför skulle Gud tvinga någon att vara tillsammans med honom i evigheten om hon inte velat ha något med honom att göra här på jorden?
Är vissa mänskor mer religiösa än andra? Har vissa en fördel? Har vissa en egenskap som Gud gillar bättre än andra? Till vår psykiska läggning som vi kan iaktta är vi olika också när det gäller det andliga. ”Ingen rättfärdig finnes, ingen som söker Gud.” Rom 5:19. Rom 5:6-10 handlar om den förste Adam och om den andre Adam och gäller alla människor.
Hur funkar det med evangelisation och att Gud vill att alla ska bli frälsta?
Det finns endast en väg: ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Gud har inte bestämt någon till förtappelse. Ett sådant beslut står i strid med hans eget ord som är tydligt nog: Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Gud har bestämt samma väg för alla. Ef. 1:3-14.
Slutligen kan vi säga att Gud har uppenbarat sin vilja för oss i sitt ord, men eftersom han inte uppenbarat allt för oss så kan han handla utanför sin uppenbarelse. Han har ingen redovisningsskyldighet inför oss. ”Inte kan väl lerkrukan säga till krukmakaren ‘Varför gjorde du mig sådan?’” Rom. 9:14-26.