I samma stund kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig.” (Matt 18:1–5)
Mikaelidagen firas varje höst i vår kyrka, och den brukar kallas barnens och änglarnas dag. Traditionellt har man särskilt uppmärksammat ärkeängeln Mikael, som Bibeln berättar om, just den här dagen. Även om vi som kristna naturligtvis inte ber till änglar utan till Gud, kan det ändå vara viktigt att tänka särskilt mycket på änglar ibland. Runtomkring oss finns en andlig värld som är verklig fast vi inte ser den med våra fysiska ögon. Det är tryggt att veta att Guds änglar finns bland oss för att hjälpa, beskydda och leda rätt. Vi får också be till Gud om särskild hjälp från änglar, när vi behöver det.
Men Mikaelidagen handlar som sagt inte enbart om änglar – det är också barnens dag. I evangelietexten som brukar läsas i gudstjänsten, får vi höra hur de första lärjungarna frågade Jesus vem som är störst i himmelriket. De ville alltså veta vilka som är de bästa och mest lyckade kristna. Har du undrat det någon gång, hur du borde vara för att vara en så bra och lyckad kristen som möjligt (kanske till och med bättre än andra)?
När Jesus svarar på lärjungarnas fråga, visar han dem att de tänkt helt fel. Hela frågan om vem som är störst och bäst är fullständigt onödig, tycker Jesus. Han pekar på ett barn och säger: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.”
Jesus säger alltså att små barn ska vara våra förebilder när vi vill vara kristna. Är det inte lite konstigt! Vi är ju vana att tänka att barn ska växa och bli som oss äldre, inte tvärtom. Vad menar Jesus riktigt?
För det första vill Jesus visa, att vi måste släppa taget om önskan att vara stor och beundransvärd. Det kristna livet handlar inte om att skryta och göra sig märkvärdig. Gud tycker inte om när vi tänker högmodiga tankar, eller när vi vill vara mer lyckade än andra.
Det fina med barn är att de hela tiden tar emot föräldrarnas kärlek och gåvor. De funderar inte på om de har förtjänat det eller inte – de bara tar emot. De försöker inte leva på egen hand, utan de är fullständigt beroende av vuxnas hjälp. Det är så det ska vara. Och det är så Jesus vill att vi ska leva! Vi ska vara som barn, och varje dag ta emot Guds kärlek, utan att försöka förtjäna det.
