I skrivande stund sitter jag i en taxi på väg från Durrës till Tirana i Albanien. Jag är på väg för att möta en annan prästkandidat och biskopen. Det är en av de sista förberedelserna innan den stora dagen, min prästvigning den 29 maj. Det är hett men kusken har ändå satt av fläktarna. Jag har frågat mig varför. Svaret har varit att bensinförbrukningen blir högre. Och i ett av Europas fattigaste länder gör man allt för att hålla bensinkostnaderna nere. Bensinpriset är trots allt högst någonsin. Vinddraget får fungera. Kusken påpekar om och om igen att allt är kaos, allt är dåligt och pengar finns inte. Helt vanliga samtalsämnen i Albanien.
Men när man kör genom landet är ändå skönheten slående. Det är fullt av berg, grönområden, olivträd och vindruvor. Ute vid vägarna står hela familjer och säljer dagens skörd. Trots misären är skrattet nära till hands. Ingen skillnad om man är fattig eller rik, men när en gäst anländer står värden för allt. Ibland funderar jag om det är vår rikedom och vår strävan efter mer som gjort att vi tappat bort det fina som finns i de fattiga Balkanländerna, gästfriheten och givmildheten.
Samtidigt som man tar livet som det kommer kan det vara väldigt utmanande för en finländare. Vi har vant oss vid att saker fungerar, informationen kommer fram och att ett klockslag betyder samma klockslag. Detta märktes inte minst när vi skulle fira gudstjänst förra söndagen. Eftersom vi hyrt en ny kyrka var flera personer mer än en halv timme försenade. När det kommer till bönerna försöker varenda en komma så snabbt som möjligt till ”Amen” och folket talar ibland så högt att de nästan överröstar prästen. Saker som vi lärt oss i en kristen kultur och genom skriftskolan är inte självklara här.
Men även om allt detta kan vara irriterande för oss tror jag att vi har mycket att lära av albanerna. För det första måste man som en ung teolog tänka över hur man skall formulera sig för att människor skall förstå. Man får omvärdera vilka detaljer som är värda att ta med och vilka som inte är det. Man får också lära sig att inte går som planerat. Samtidigt ger människomöten med albanerna ett nytt perspektiv på hur glädjen i livet inte är beroende av social status, egendomar eller av att allt fungerar som planerat. Man kan finna glädje och tacksamhet i alla förhållanden.
Det albanska landskapet är en bra påminnelse om varför vi är här. Marken är stor, vingårdarna, olivlundarna och åkrarna bär mycket frukt. Få arbetsmaskiner syns till. Stor del av arbetet sker med mankraft. Naturen vittnar om skörd. På samma sätt säger Jesus när han talar om sitt rike. Han säger: Skörden är stor, men arbetarna är få, be därför skördens Herre att han sänder arbetare till sin skörd.
