Berättelsen om de vise männen ursprungen från Matt 2:1–12 anknyter starkt till julfirandet här i vårt land. Vem av oss har inte sett en jultablå där tre vise män, eller kungar, besöker det nyfödda Jesus-barnet i Betlehem. Men vem har sagt att de är tre, eller att de är kungar? Matteus nämner inte något sådant i sitt evangelium.
Traditioner
Mycket av berättelsen om de vise männen vi tar del av idag är idéer som har utvecklats under tidens lopp. Att männen är tre kan ha en naturlig förklaring i att gåvorna, guld, rökelse och myrra, är tre. I den tidigaste bevarade källan från 600-talets Irland kan vi läsa att namnen på männen är Melkio, Patio och Atisara. De namnen antas vara föregångare till de försvenskade namnen Kasper, Melker och Baltasar. Traditionen ger inget entydigt svar på hur många de vise männen egentligen var. I syrisk tradition är de vise männen 12 till antalet.
Att de vise männen är kungar har gamla rötter. Redan kyrkofadern Tertullianus (ca 160–225) anser att männen var kungar, och hänvisar till Ps 72:10 för stöd: Kungar från Tarshish och kustländerna ska komma med tribut, kungar från Saba och Seba ska bära fram gåvor.
Vill man bekanta sig närmare med de traditioner som funnits i årahundren kan man gå in på den här länken eller läsa prof. Jouko Martikainens bok Idän tietäjät (Perussanoma, 2016).
Matteus berättelse
Matteus berättar att det var magoi (SFB, vise män) från Östern som kom till Jerusalem och Betlehem för att tillbedja judarnas nyfödde kung. De vise männen berättar att de sett kungens ”stjärna gå upp”. Det, och grekiska magoi, tyder på att männen var stjärntydare som iakttog stjärnhimlen. Det som de vise hade sett på stjärnhimlen var tydligen så enastående att de tog sig tid att resa från Östern till Jerusalem och Betlehem. Resan var troligen lång. När de vise männen ser Jesus-barnet faller de ner inför honom och tillber honom. Stjärnan hade verkligen visar dem rätt, de hade kommit till kungarnas kung.
Berättelsens innebörd verkar vara klar. Den Messias som judarna förkastade har hedningarna, representerade av de vise männen, kommit för att hylla. Berättelsen om de vise männen visar på Guds stora nåd och den nya tidsperiod Han har förberett. Gud erbjuder sin frälsning till alla folk, till både judar och hedningar. Intressant är när Matteus nämner att de vise männen får hjälp av judarna och skriften (v. 4–6). Trots att judarna kunde sin Bibel är det ändå hedningarna som med hjälp av den förstår att komma till Jesus och falla ner inför honom. De vise männen var visa i sekulär mening, men deras sökande berättar ändå något viktigt om sann vishet. Den sanna vishetens väg leder oss alltid till Herren Jesus Kristus, Han som är Visheten själv. De vise sökte och hittade Visheten, Ordet, Han som sökte oss och blev kött för vår skull.
