Det finns särskilt två aspekter jag vill lyfta fram i begreppet de heligas gemenskap: Är det högmodigt att kalla sig helig? Och vilka är det man har gemenskap med?
Vem är egentligen helig? Enligt många vindar i dagens samhälle är alla människor innerst inne heliga. De skyller ofta ondskan på samhället. Men en följdfråga är varför ondskan finns i samhället om individerna är goda? Då kanske någon skyller på missförstånd. Medan andra erkänner att det av naturen finns ondska i världen eftersom människan är egoistisk och väljer egna fördelar på andras bekostnad.
Som kristna lär vi: Ända från att vi blir till är vi syndare av naturen. Vi är, i oss själva, långt ifrån heliga. Vi kommer till korta därför att det inom oss finns en egoist som varken ärar Gud med allt det vi är eller älskar vår nästa lika mycket som oss själva. Att kalla oss själva för heliga är därför uteslutet.
Men som kristna lär vi också att det finns en lösning på vårt problem. Lösningen är att Jesus kom till jorden och blev en av oss. Han föddes som ett spädbarn och levde som människa precis som vi gör. Men den skillnaden finns: Han levde utan synd. Därför offrades ett felfritt offer som kunde ta på sig andras synder. Alltså våra synder. Genom dopet har vi förenats till Kristi död. Och genom tron får vi också förenas till Kristi uppståndelse. Därför kan vi kallas heliga fast vi egentligen inte är det. Ty genom tron på Jesus får vi del av Jesu helighet.
Sedan har vi den andra frågan: vilka andra heliga är det vi delar gemenskap med? Det gör vi med alla dem som är förenade i Jesu död och uppståndelse. Men vilka människor som har del av detta, i sina hjärtan, kan vi inte veta.
Vi har flera yttre tecken på att en människa har del av de heligas gemenskap. En människa är döpt, bekänner tron på Jesus, såsom han framställs i Bibeln. När vi går i kyrkan eller läser Bibeln, ber till Gud och tar nattvard för att ständigt få del av syndernas förlåtelse, då har vi yttre tecken på att vi är delaktiga av de heligas gemenskap.
Men vi har också en fallgrop här. Vi kan se både präster och biskopar som öppet förnekar grundläggande kristna sanningar. De tror inte att människor är syndare av naturen och behöver pånyttfödas. De förnekar också Bibelns undervisning i moralfrågor. Bara för att man lever mitt i kyrkan ger det ingen garanti för att tron ska finnas i hjärtat. Tvärtom är djävulen desto mera intresserad att styra i församlingen.
De heligas gemenskap är inte bara de som är kristna idag. Utan när vi bekänner vår tro, så har vi gemenskap med alla heliga. Både de som har levt, nu lever och ska leva, som håller sig till tron.
