I söndagens text från Matt 20:1-16 berättar Jesus en liknelse om Guds rike till sina lärjungar.
I liknelsen berättar Jesus om en husbonde som går ut tidigt om morgonen för att värva arbetare till sin vingård, husbonden kommer överens med arbetarna om en dagslön på en denar. Under dagen går husbonden flera gånger till torget och värvar in arbetare som står sysslolösa vid torget, detta gör han helt fram till den elfte timmen (sista timmen på arbetsdagen). Men vid slutet av dagen delar han samma lön på en denar till alla arbetare, oavsett hur länge de hade jobbat den dagen. De som hade arbetat ända från morgonen börjar då klaga på husbonden för att de inte fick mer än dem som bara hade jobbat en timme.
Några av oss har varit kristna sedan vi var barn och har tjänat troget i vår församling. Andra av oss har fått gå igenom stora prövningar och lidanden i livet, medan några kanske har levt ett lättsamt liv i världen hela sitt liv, för att sedan bli frälsta vid dödsbädden på ålderns höst.
Vi kan lätt frestas att se med avundsjuka på de som levt ett helt liv borta från Gud och sedan blir frälsta i elfte timmen. Har vi gjort allt detta slit i onödan? Om det är så vi tänker så har vi missuppfattat vår del i frälsningen, vi förutsätter att Gud är skyldig oss något. Vi tycker oss ha förtjänat evigt liv genom vårt hårda slit här på jorden, trots att vi egentligen bara är “odugliga tjänare som har gjort vår plikt” (Luk 17:10).
Allt som Gud har givit oss (inklusive frälsningen) är bara av nåd, och om Gud väljer att frälsa oss tidigt eller sent i livet så är det fortfarande bara av nåd som vi blir frälsta, och vi bör glädja oss över att ännu en syndare har fått komma hem.
Det är viktigt att notera att alla arbetare i liknelsen kom direkt när de blev kallade, De som kom den elfte timmen blev inte kallade förrän då. Vi bör inte heller vänta med att komma när Herren kallar på oss, för vi vet inte om han kommer att kalla på oss fler gånger i livet, eller kanske är den elfte timmen redan här? Vi vet inte om Jesus kommer tillbaka imorgon eller om vi dör i natt, därför säger Gud till oss: “Idag om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr 3:7).
Men denna liknelse inger också hopp till den som är långt borta från Gud och inte tycker sig vara värdig Guds frälsning. För så länge det finns liv så finns det hopp, du kan få ta emot densamma oförtjänta nåden som de som gått före dig in i livet, oavsett var du befinner dig i livet.
Guds rike är inte av denna världen och oavsett hur vår lön ser ut i himlen så kommer den att vara mer än nog för oss alla, om du än har en liten eller stor bägare så kommer det att flöda över med glädje och salighet i himlen.
