Det berättas att när Luthers gode vän, rektorn vid Wittenbergs universitet, Philipp Melanchthon, låg på sin dödsbädd, frågade man honom vad det första är som han tänker fråga Gud när han kommer hem till honom. Philipp svarade: ”Då ska jag be honom förklara Treenigheten”.
Treenigheten är verkligen ett mysterium som vi aldrig helt kan förstå. Vi kan till och med säga som så, att om vi inte fattar så mycket av det, så har vi förstått något mycket väsentligt. Det är omöjligt för oss att fatta att Gud kan vara Fader, Son och Ande på en och samma gång. Ändå vet vi att det är just så vi möter Gud.
Fastän Gud är en har han uppenbarat sig för oss på tre olika sätt. Först har Gud skapat hela universum, både mikro- och makrokosmos. Och allt detta uppehåller han genom sitt ord. Samma Gud som har skapat himmel och jord har också kommit ner till oss på jorden, vandrat på Galiléens dammiga stigar, predikat i Judéen och blivit korsfäst på Golgata. Efter himmelsfärden är Gud närvarande bland oss genom sin helige Ande, som verkar genom nådens medel och skapar tro i våra hjärtan.
Dessa Guds stora välgärningar kallas skapelsen, återlösningen och helgelsen. Skapelsen är speciellt Faderns verk, återlösningen Sonens och helgelsen Andens. Oberoende av vem vi tackar eller ber till är det samma kärleksfulla Gud.
Själv tycker jag om den bild som kyrkofader Ireneus, en efterföljare till apostlarna, använder när han vill beskriva Gud. Han tar då bilden av Fadern som sträcker ut sina två händer, Sonen och Anden, mot sina skapade barn.
Att ta in allt detta i våra hjärnor är alldeles för stort eller som någon har sagt: ”Guds treenighet är inte till för att plåga våra hjärnor utan för att trösta våra hjärtan”. Vi tror alltså på en enda Gud, som uppenbarar sig för oss som Skaparen, Frälsaren och Hjälparen.
Samtidigt som det är omöjligt att förstå Treenigheten talar det starkt till oss. Det visar att Gud inte är en produkt av mänskligt tänkande. Skulle det vara så hade han rymts in i våra begränsade hjärnor, men nu är det inte så.
Det kan hända att man någon gång stöter på personer som förnekar Treenigheten och ber en visa var i Bibeln uttrycket finns. Då behöver man inte bli ställd. Fastän uttrycket inte finns där betyder det inte att inte själva saken skulle finnas där. Bland de rörelser som avvisar Treenigheten är kanske Jehovas Vittnen och Mormonerna de mest kända.
”Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrkar en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblandar personerna eller söndrar det gudomliga väsendet… Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande” (Ur Athansianska trosbekännelsen).
