Jag har läst boken “Gör som Gud – bli människa” som är skriven av Stefan Gustavsson. Stefan är en av Nordens mest kända apologeter (försvarare av den kristna tron) och i denna bok fokuserar han på hur en kristen bör förhålla sig till världen.
Boken börjar med att gå igenom lite olika synsätt på hur människorna har sett på världen i olika tider och i olika religioner. Gemensamt för många av dessa icke-kristna religioner är att de i grunden har en negativ syn på människan och tillvaron.
Nu kanske du frågar dig – Har inte de kristna det också? Vi säger ju att världen är fallen i synd och att världen är full av ondska.
Det stämmer att den kristna tron säger det. Men, det som skiljer den kristna tron från andra religioner är att vi tror att Gud från början har skapat allting gott. När vi läser skapelseberättelsen ser vi att Gud såg på allt han hade skapat och sade att det var mycket gott. Han till och med skapade människan till sin avbild.
Detta skiljer sig mycket från till exempel buddhismen där det slutliga målet är inte existera mera. Detta ska ske genom att ge upp sin livstörst och acceptera att ingenting är bestående, allt är lidande och allting saknar en själ. Endast genom att inse detta kan man sluta att återfödas (reinkarnation) och slutligen bli till det ”ingenting” som man i verkligheten är.
Att man inom kristendomen ser på skapelsen och människan som något från början gott och att Gud själv blev människa i Jesus Kristus har några viktiga inverkningar på hur vi ser på livet. Vi ska här ta upp några saker:
Eftersom världen är och människan är skapad god finns det inte i sig några motsättningar mellan Gud och skapelsen. Bibeln säger nämligen att Jesus på den yttersta dagen ska komma tillbaka för att ”återupprätta ” skapelsen. Ofta kan vi i stället felaktigt tänka att Guds rike är någonstans långt borta på ett moln och inte har något med denna värld att göra.
Detta betyder att när vi uppmanas i Bibeln att ”inte anpassa oss efter den här världen” så handlar det inte om skapelsen i sig utan om allt det i världen som är bortvänt från Gud. Vi kan till exempel glädjas över allt det fina i naturen eftersom det ger en glimt av Guds storhet och skönhet. Vi kan glädjas över det arbete vi gör och det vi skapar och bygger i vårt arbete, på samma sätt som Gud gladde sig över sin skapelse. Vi kan njuta av musik, konst och arkitektur eftersom det visar på något av Guds skönhet.
Som kristna är vi kallade att leva i världen, men inte på världens vis. Utan i stället är vi kallade att leva i världen på det sätt som Gud från början hade tänkt att det skulle vara. Därför får vi med glädje ta del av allt det som skapelsen har att erbjuda oss. Så länge vi gör det till Guds ära och enligt hans vilja så är det i enlighet med Guds ursprungliga tanke för skapelsen.
Gud själv blev människa i Jesus och visade då på samma gång vad det betyder att vara en sann människa. Att vara en sann människa betyder därmed att handla och leva enligt Jesu förebild. Genom Jesu liv, död och uppståndelse har vi också fått nåden att få komma tillbaka i gemenskapen med Gud och bli ”sanna människor”.
Jag rekommenderar denna bok för alla som tycker detta tema låter intressant och som vill upptäcka mera av allt det goda som Gud har skapat och som han en gång ska återupprätta när Han återvänder till sin skapelse i härlighet.
