På den frågan svarar jag: Jag blir frälst i en gemenskap där Gud får vara Gud på riktigt och där Guds ord får vara kraften som väcker tron. Den ståndpunkten ska jag förklara:
Jesus är församlingens huvud
Den välkände tyske teologen Dietrich Bonhoeffer, som blev avrättad av nazisterna, påstår att man kan bli kristen endast i en gemenskap . I Kristi kyrka samlas vi inför Guds ansikte. Det är Gud som talar till oss i sitt ord. Därför föds den kristna tron i gemenskapen. ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt.18:20).
Vi har drömbilder av hur det ska vara med den kristna gemenskapen. Vi vill ha det mysigt med varandra. I verkligheten är vi ändå så olika. Då kan det kännas som att jag inte passar in. De tolv som Jesus kallade att följa honom var alla olika till sin personlighet. De hade svårt att tåla varandra. Varför höll de ändå ihop? Jo, det var Jesus som höll ihop dem. Så är det fortfarande. Det är genom Jesus som den riktiga församlingsgemenskapen uppstår. I församlingen är det inte meningen att binda människor ihop med varandra, utan att binda medlemmarna till Guds ord och Kristus. Det är först då den kristna gemenskapen uppstår. Det är Jesus som förenar oss och det är tack vare Jesus vi blir frälsta.
Gud möter oss i Kristus
De moderna filosofierna, vilka påverkat hela västvärlden under flera hundra år, betonar förnuftet samt idealistiska tankegångar. Vi påverkas hela tiden av dessa tankegångar. Det här är problematiskt ur kristen synvinkel. Varför? För det första kan inte Gud mötas som en tankekonstruktion och som ”den” som vi kan studera som ett objekt. En ”gud” med liten bokstav. För det andra saknar de senaste århundradenas filosofi uppfattningen om en personlig Gud och en djupare uppfattning om synden. Detta har lett till att människorna inte är beredda att höra bedömningar och granskningar utifrån Guds ords grund. Bonhoeffer skrev till sin svåger: ” Om jag bestämmer varifrån Gud kan bli funnen, så hittar jag alltid en gud som på något sätt motsvarar mig; en som är hjälpsam, en som är kopplad till min natur och personlighet. Men om Gud bestämmer varifrån han ska bli funnen så hittar man honom från en plats som inte omedelbart känns behaglig för mig. Denna plats är Kristi kors. ”
Evangeliet förmedlar förlåtelsen
Hur ska jag kunna finna Kristi kors? Kristi kors kan jag inte finna på egen hand utan Guds ords vägledning. Guds ord ställer frågor, som inte släpper samvetet. Älskar du Gud med hela hjärtat? Älskar du din nästa som dig själv? Vi upptäcker att vårt liv måste förändras. Just när en människa börjar se sina fel är det nödvändigt att man får höra evangelium och att man lyssnar till det och tror det. Evangeliet handlar om vad Jesus gjort för oss som inte klarar av att älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva. Genom evangeliet förmedlas förlåtelsen. Det kan ske när vi lyssnar på Guds ords förkunnelse och genom samtal. Du är förlåten! Det är också viktigt att gå till nattvarden. I nattvarden har Jesus lovat vara med på ett särskilt sätt. Om brödet och vinet som välsignas med Guds ord säger han: Detta är min kropp för dig utgiven! Detta är mitt blod för dig utgjutet! Kristi kors finner jag jag alltså i förlåtelsens och försoningens ord.
Frälsning endast av nåd och tro, inte av gärningar
Det är alltså inte vilken tro som helst som frälser mig. Det finns en ganska vanlig uppfattning om att vissa av naturen är närmare Gud än andra. ”Jag är född religiös och längtar efter Gud”. Men enligt Bibeln söker vi inte Gud av fri vilja (Rom.3:9-20). Att finna ”lyckan,” ”meningen,” ”mystiken,” ”stämningen,” ”någon,” ”tryggheten,” ”rättvisan,” ”något heligt” i kristendomen är, trots att det låter vackert, inte ännu nödvändigtvis en tro som frälser. I dessa formuleringar liksom i beskrivningar som ”jag gav mitt liv till Jesus” och ”jag blev kristen och slutade synda” finns tankar om att jag själv har bidragit till att jag blev frälst. Läs vad Paulus skriver i Gal. 1:15-16 och Gal. 2:15-21. Vi ser att Paulus inte gav sitt liv, utan dog, så att Kristus skulle få leva i honom. Vad dog han ifrån? Från sina egna försök att duga inför Gud. Från sitt andliga högmod och från sitt världsliga ego. ”Det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och utgivit sig för mig” (Gal.2:20). Han hade funnit nåden.
Dopet gör oss till Guds barn
Kristi kyrka är inte som en vanlig förening bestående av människor som har ett gemensamt intresse. I en församling måste man räkna med vad Gud vill och inte bara tänka på vad vi tycker är intressant. I en förening kan bara vuxna vara med, men i församlingen är barnen lika viktiga som vuxna. Därför döper vi barnen, som vi har gjort med början från urkyrkans tid. Vi blir alltså upptagna i församlingens gemenskap redan i dopet. Om vi inte avfaller från det förbund som slutits i dopet har vi alltså blivit Guds barn genom dopets sakrament. Kom ihåg att Jesus själv gav dopbefallningen innan han blev upptagen till himmelen. Det är inte vattnet i dopet utan Jesus som genom sitt ord förenat sig med vattnet som frälser oss. Om vi avfallit från dopets förbund genom otro och synd behöver vi återvända till församlingens gemenskap. Det sker genom omvändelsen. Det betyder att man vänder om. Endast Gud kan få oss att vända om. Vi vill inte, men det som är omöjligt för oss är möjligt för Gud. Vi blir inte frälsa på grund av vår omvändelse , utan genom tron på Jesus (Joh.3:16).