Har du någon gång funderat på hur man gör och vad man tänker på när man översätter Bibeln? Eller varför det finns så många olika bibelöversättningar?
I Norden har vi flera olika bibelöversättningar. Själv jobbar jag med att översätta Bibeln till sådana språk som inte alls har en bibelöversättning sedan tidigare. Trots att situationerna är olika finns det många gemensamma nämnare.
När man översätter Bibeln finns det tre riktlinjer som man strävar efter. De sammanfattas med tre ord. Varje översättning skall sträva efter att vara:
- Exakt
- Naturlig
- Klar
Att en översättning skall vara exakt innebär inte att den ska vara en ord-för-ord-översättning. Exakthet handlar istället om att översättningen ska förmedla det som den bibliska författaren vill förmedla. Om läsaren förstår textens budskap så som författaren ursprungligen tänkte sig det har man lyckats översätta exakt. Ibland måste man tillföra ord som gör att denna avsikt kommer fram på det språk man översätter till.
Att en översättning ska vara naturlig innebär att den skall låta som naturlig svensk text låter. Den måste vara så pass tilldragande att läsaren inte upplever att texten är tungläst (sådana texter gör ofta att läsaren slutar läsa). För att få en naturlig översättning måste man fundera på meningarnas längd och satsuppbyggnaden. Ibland måste man kanske flytta information från ett ställe till ett annat, beroende på var sådan information förekommer naturligt på svenska. Texten måste ju låta som svenska och inte som grekiska med svenska ord. I flera av Paulus brev finns det till exempel meningar som kan vara upp till sju verser långa. Ingen naturlig svensk text har idag så långa meningar och läsaren tappar därför tråden, eftersom det inte motsvarar det man är van vid. I sådana fall spjälker man upp texten i flera meningar.
Att en översättning ska vara klar är nära förknippat med att den ska vara naturlig. Det som denna tredje regel vill värna om är att man inte använder sig av onödigt svåra ord och uttryck, som inte är klara i vanligt tal. Ett sådant ord kan t.ex. vara ordet ”rättfärdighet”. Hur många människor som talar svenska vet vad det betyder? Och vet folk att det betyder olika saker i olika sammanhang (ibland betyder det ”ett rätt förhållande med Gud”, ibland betyder det ”det som är rätt”)? Den kyrkliga traditionen i vårt land är så stark att det inte går att helt lämna bort detta begrepp, även om jag anser att det är ett så viktigt begrepp att det för vanliga människors skull kunde uttryckas på något annat sätt, åtminstone i vissa sammanhang. Man måste ändå beakta den målgrupp som man man översätter för. Många människor som är kyrkvana skulle kanske ta anstöt av att ett så centralt ord som ”rättfärdighet” omskrivits till modern språk på alla ställen, och det kunde kanske leda till att översättningen inte blir läst.
I följande artiklar i detta tema ska vi titta närmare på våra svenska bibelöversättningar och se om det finns några skillnader på dem. Finns det någon att föredra framför andra?
