Vi har kanske hört mänskor berätta om hur de kom till tro. Någon minns tid och plats när det skedde. Andra kan inte ange var och när, men berättar istället om hur de vuxit upp i troende hem och vuxit in i den kristna tron så att den har blivit personlig. Gud handlar med oss på olika sätt när han skapar tro i våra hjärtan. Därför skall vi akta oss för att säga hur det måste gå till för att det ska vara rätt och riktigt.
I skriftskolan brukar vi få lära oss att Gud uppenbarar sig i skapelsen, i våra samveten och i historien. Detta är den allmänna uppenbarelsen. Men framför allt uppenbarar Gud sig för oss i sitt ord i Bibeln och i sin Son Jesus Kristus – den särskilda uppenbarelsen. Genom den allmänna uppenbarelsen kan vi ana att Gud finns och genom den särskilda uppenbarelsen lär vi känna honom som den han är. Gud har uppenbarat sig för oss för att vi skall lära känna honom och få gemenskap med honom.
När vi läser vårt Nya testamente märker vi att tron föds i mötet med Jesus och hans ord.
I Joh 4:41 läser vi: ”Många fler kom till tro på grund av hans ord, och de sade till kvinnan: ’Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.’ ” Och i Joh 5:24: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.” Paulus beskriver trons upphov och källa med orden: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.” (Rom 10:17)
Nu är ju Jesus inte längre kroppsligen närvarande på jorden, så att vi kan se honom och möta honom öga mot öga som de första kristna gjorde. Ändå är vi inte utelämnade åt oss själva. Jesus har ju sänt den helige Ande till oss och han talar till oss i sitt ord och handlar med oss i dopet och nattvarden.
Vi kan inte tro av egen kraft eller med hjälp av vårt förnuft. Tron är nämligen en Guds gåva och inte någon mänsklig prestation. ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den han har sänt”, säger Jesus i Joh 6:29. Och till efesierna skriver Paulus: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. ”(Ef 2:8-9)
I sin förklaring till den tredje trosartikeln i Lilla katekesen beskriver Martin Luther hur tron föds i en människas hjärta: ”Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron.”
Att vi inte kan tro i egen kraft, utan att tron är en Guds gåva, betyder inte att vi skall vara passiva. I Jes 55:6 finns en viktig uppmaning: ”Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.” Och i Jer 29: 13 finns också ett löfte knutet till sökandet: ”Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”
Vad betyder det då i praktiken att söka Herren? Den som skulle vilja tro, men inte kan, bör söka sig till de platser där Gud talar i sitt ord och där troende mänskor samlas till bön, sång och kristen gemenskap. Det är också viktigt att regelbundet själv läsa Bibeln och be om Andens hjälp att förstå det man läser och att Anden skulle ge trons gåva. Har man intellektuella problem med den kristna tron finns det innehållsrika kurser och goda böcker med apologetiskt innehåll. Att samtala med någon erfaren kristen är också en förmån som vi har.
