Hur skall vi rätt dig prisa, o Gud, för all din nåd, och tacksamhet bevisa för dina verk och råd?Vi kan väl aldrig fatta din godhets fulla mått och ej tillräckligt skatta den kärlek vi har fått.
Så lyder den första versen i psalm 200. I versen ställer sig Runeberg en fråga som är central för alla kristna, nämligen hur vi på rätt sätt prisar Gud. Speciellt i vår tid, när intryck från olika sammanhang och traditioner lätt blandas, är det viktigt att vi är medvetna om de bibliska ramarna för prisande.
Till att börja med kan man fråga sig vad prisande egentligen är. I Bibeln används flera olika uttryck för att beskriva prisande, bl.a. att förkunna, berömma, bekänna, tacka, välsigna och ära. Den bibliska utgångspunkten för prisande är att Gud redan har verkat. Han har gett oss den allra dyrbaraste gåvan, det vill säga sin enfödde son Jesus Kristus. Det är alltså i ljuset av detta stora Guds verk som hans församling svarar med lov, pris och ära, vilket kan ta sig uttryck i bland annat. sånger, trosbekännelser och böner. Denna bibliska grundsanning, att vi prisar Gud som en reaktion på vad han har gjort för oss, borde ligga som grund för allt som vi gör när vi prisar vår Herre.
Det är också viktigt att minnas att Gud ännu i dag rikligt ger av sina gåvor till oss. Han är närvarande i sin församling i ordet och sakramenten. Därför kan man säga att centrum för det kristna prisandet är gudstjänsten, eftersom det är där som Gud i första hand skänker oss sina gåvor. Vi kristna är förstås också kallade att prisa den treenige Guden överallt och hela tiden. I Första Petrusbrevet 2:9 står det ”men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att förkunna hans härliga gärningar”. Det är alltså en del av vårt kall som medlemmar i Guds kungliga prästerskap att prisa och lova honom.
Avslutningsvis får vi lita på att det är Jesus som personligen leder sin kyrkas prisande: ”Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig” (Heb 2:11-12). Vi behöver alltså inte göra prisandet till en prestation genom vilken vi försöker nå ut till en avlägsen Gud. Utgående från versen ovan förstår vi nämligen att Jesus i allra högsta grad är närvarande och står mitt i församlingen och lovsjunger. I egenskap av överstepräst leder Jesus oss inför sin Far för att tacka och lova honom. Himlen är mitt ibland oss och vi får glädjas och tacka för allt det goda som vår Gud ger oss varje dag.
