I livet som troende har vi alla samma person som vi ser upp till och vill ta efter så mycket vi bara kan, Jesus såklart. Många gånger har jag också gått tillbaka till lärjungarna som gick närmast Honom, även de har uppmuntrat mig, men på ett lite annorlunda sätt. Jag ser hur tröga de är att förstå det Jesus säger till dem, fast Han är mitt ibland dem, hur fel de så ofta handlar och hur mycket de tvivlar på allt som händer. Men genom allt det så ser jag det som ändå lyser starkare än alla felsteg de tar, och det är deras kärlek till sin Frälsare. De ville följa Jesus av hela sitt hjärta men det var inte alltid som deras hjärta och förstånd riktigt gick ihop. Samma gäller mig.
Jag har ofta känt igen mig i Petrus iver och impulsivitet att vilja följa Jesus vart Han leder, säga ja och amen till allt Han säger mig. Inte minst har jag också känt igen mig i det att Petrus ofta misslyckades i sin iver och springer i förväg för Jesus. Petrus kastar sig ut ur båten då han ser Jesus gå på vattnet men nästan lika snabbt mister han sitt fokus på Jesus och ser sig blind på stormen runt omkring. Jag har även under de senaste månaderna känt igen mig i lärjungen Tomas, även kallad tvivlaren. Min tro har prövats och jag har ifrågasatt så mycket i min tro, att jag till sist skalat bort allt annat än den nakna, men desto stadigare tron på att Jesus faktiskt är det enda jag kan stå på som håller i en brusten värld med brustna människor.
Det jag insett och kunnat ta fasta på är att Jesus faktiskt valde dessa lärjungar! Han hade sett dem med kunskap över hur bristfälliga de var, långt mer än de visste själva. Jesus tog dem under sina armar och gick tillsammans med dem, för att han älskade dem. Han såg Petrus hjärta med vetskapen om att Petrus skulle förneka Honom. Han såg Tomas hjärta med vetskapen om att han ofta tvivlade mer än han trodde. Men Jesus såg inte deras missgärningar utan Han såg deras hjärtan.
Jesus använder oss, inte för att vi är duktiga på något sätt, har rätt sorts förstånd, inte för att det hänger på våra gärningar att rädda världen. Han använder oss för att Han vill, Han vill oss. Det är vad Bibeln handlar om, ett rop från Gud där han säger “se hur långt jag vill gå för att vara med dig!” Han vill gå med oss även om vi i vår iver misslyckas och missförstår det Han menar. Han vill trösta och styrka oss när allt runtomkring rasar samman. För det är då vi inser vår fullständiga oförmåga som Han kan få den plats Han behöver, för att kunna visa på att det är Hans fulländade förmåga det handlar om.
Grejen är den, att det är Han som har lyckats, Han har fått allt rätt. Vår uppgift är att tacksamt ta emot det, genom att med uppriktigt hjärta tro att det var genom Hans trofasthet som vi får ha en relation med Honom. Vi får bara följa.
