Vi börjar närma oss påsken och denna söndag kallas lidandets söndag. Evangelietexten (Luk 13:31-35) visar på de gärningar som Jesus gjorde under vägen till Jerusalem, men framför allt visar texten mot Jesu lidande och död. I texten får vi också veta att det finns de som vill döda Jesus. Detta är också centralt i de övriga årgångarnas evangelietexter. Därför har den kristna kyrkan påbörjat den djupa fastan just efter denna söndag.
I texten kommer några fariséer fram till Jesus och berättar att Herodes vill döda honom. Därför anser de att han måste ge sig av. Vi vet inte om fariséernas motiv var att skrämma bort honom från deras område eller om de uppriktigt ville varna honom. Båda verkar möjliga eftersom vi på många andra ställen läser om fariséernas motvilja mot Jesus. Troligtvis fanns också fariséer som var välvilliga mot Jesus, kanske möter vi dessa här?
Jesu svar kan te sig lite märkligt. Han säger: ”Gå och säg till den räven: Nu driver jag ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och på tredje dagen når jag mitt mål”. Det visar oss att Guds vilja sker, oberoende vad människor vill. Men det visar också att Guds verk inte låter sig hindras av fiender till detta. Jesus kallar vidare Herodes för ”räv”. I vårt språkbruk används ordet räv om en listig typ, men i det judiska språkbruket användes det också för att nämna någon som är klen, eller en stackare. Förutom detta nämner också Höga V 2:15 att räven är den som fördärvar vingården, medan Klag 5:18 säger att rävarna strövar bland ruinerna. Genom Herodes, hans far Herodes den store och hans släkt fördärvades bildligt ”Guds vingård”. Fastän de byggde många fina religiösa byggnader, urvattnades innehållet och t.ex. tempelkulten började styras av det politiska. Det som inte skulle vara i vingården blev en del av den.
Trots att Jesus inte verkar ta Herodes hot så seriöst vänder han sig ändå inte från det faktum att han skall lida och dö. Tvärtemot säger han att ”i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem”. Jesus var på väg till Jerusalem, platsen där påskalammet offrades och där översteprästen en gång i året bringade försoning för folkets synder. Nu var Jesus på väg, både som präst och offer.
Därför uttrycker han också i slutet av texten att ”Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Textstycket som Jesus här citerar kommer från psalm 118 och det hörde till påskliturgin som sjöngs varje gång offerlammet hade slaktats. Men denna gång skulle det fullkomliga lammet bli slaktat, nu en gång för alla.
