Har du tänkt på att varje sång en gång har skapats? Det ligger en idé och ett arbete bakom så gott som all musik. Om man som lyssnare får ta del av hur en sång kommit till kan det bidra till en starkare upplevelse av sången.
Låten ”Greater Than All My Regrets” föddes när bandet Tenth Avenue North valde att halvera mängden spelningar under en turné. Huvudsångaren Mike Donehey berättar i en intervju att beslutet inte var lätt för bandet att fatta, eftersom de inte visste om de kunde fortsätta att leva på sin musik efter en så drastisk minskning. Bandmedlemmarna upplevde ändå att de behövde minska på turnerandet, för det slog hårt mot deras familjer. Det visade sig att de kunde försörja sig och sina familjer trots förändringen och det här blev en tung insikt för Mike. I stället för lättnad kände han en djup ånger över att han inte hade beslutat att minska på turnerandet tidigare. Så mycket han missat! Han borde ha varit där, kände han. I sin sorg satt han och knäppte på sin gitarr och kände Gud viska till honom: “Hey Mike, it’s okay. I’m greater than all your regrets.” Där föddes idén till låten ”Greater Than All My Regrets”.
Låtens första vers berör en bekant tankegång som du kanske känner igen dig i. Texten beskriver känslan av hur det förflutna jagar dig och kommer med plågsamma påminnelser om vad som gått fel. When the past it comes to haunt me / It tells me what I’ve done / It reminds me what’s gone wrong. Minnena kan plåga oss något fruktansvärt och smärtan blir ofta tung att hantera. Ibland reagerar vi med att dölja vår synd och ignorera våra skuldkänslor, eftersom det blir för outhärdligt att släppa fram allt till ytan.
Det kan krävas stor ansträngning för att bekänna en synd för Gud eller en medmänniska. Det kan vara oerhört svårt att berätta vad man gjort för dem som behöver få veta och det här kan skrämma en till tystnad och att man skjuter bort minnena i stället för att bekänna och be om förlåtelse. Bibelordet i Psaltaren 32:1–5 har många gånger hjälpt mig att våga bekänna och be om förlåtelse: Salig är den som fått sitt brott förlåtet, sin synd övertäckt! Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek. Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång. Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka. Sela. Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: “Jag vill bekänna mina brott för Herren” – då förlät du mig min syndaskuld. Att bekänna och be om förlåtelse kan kräva ansträngning, men leder oftast till en otrolig befrielse. Det är Gud som tar synderna på sig. Med den insikten avslutas också låtens första vers: When my sins are laid before me / My Lord, You take them on / Yes, my Lord You take them on.
Musikaliskt är låten ganska klassiskt uppbyggd. Den inleds med en lugn och innerlig första vers som åtföljs av en refräng som är prövande och lite försiktig. Den andra versen har mer komp och följs av en livfull andra refräng som mynnar ut i en bridge och en sista refräng. En vacker melodislinga inleder och avslutar hela låten och återfinns även vid refrängslut när låtens titel Greater than all my regrets sjungs. Den enkla och fina återkommande melodislingan blir min favorit, sätter sig på min hjärna och ger i mitt tycke ett lyft och ett skimmer till låten. I låtens bridge lugnas tempot och kompet ner och texten lyder Hallelujah, You are right here with me / Hallelujah, You have always been there / Hallelujah, You will never stop chasing me / You’re chasing me. Min tanke går till liknelsen om det förlorade fåret i Lukasevangeliet kapitel 15. Gud slutar aldrig att längta efter dig och mig. Han söker upp oss och vill ha oss till sina barn trots våra snedsteg och synder. Dem förlåter han.
Även i låtens refräng kommer samma tema upp: So if I fall and if I fail / I will trust Your mercy / Is greater than all of this / And if I bend and if I break / I’ll trust the Hands that hold me are / Greater than all my regrets / You are greater than all my regrets / You are, You are. Vi kommer inte undan det faktum att vi misslyckas, faller och syndar. Det är bara så. Men frågan är vad vi gör när det händer. Drabbas vi av förlamande skuldkänslor och slår på oss själva? Dövar vi smärtan med att skjuta undan skulden utan att bekänna och säga förlåt? Eller vänder vi oss till Gud med vår skuld och litar på att hans nåd är större än våra synder?
Jag berörs av hela låten, eftersom den bär evangeliets starka budskap till lyssnaren. Lite extra rörs ändå mitt hjärta av orden i slutet av andra versen: But you take me as I am, a child / You whisper in my ear / Let’s get up and try again. Låt oss dagligen påminna oss själva om Bibelns löften om förlåtelse och nya chanser. Gud viskar det till dig i dag och alla dagar: Let’s get up and try again.
Källor: https://www.newreleasetoday.com/article.php?article_id=2673, hämtad 4.1.2020
