Jag tror att de flesta av oss har upplevt att det är något svårt, något ansträngande, att vara kristen. ”Varför skall det vara så svårt att låta bli att tala bakom ryggen på den där människan?” eller ”varför skall det vara så svårt att visa kärlek åt en viss människa?”. När man kommer in i sådana tankebanor är det lätt hänt, nästan oundvikligt, att börja uppleva att Gud har satt en massa krav på en.
Men Gud måste inte kräva av oss att göra goda gärningar, för vi är skapade till dessa! I Ef 2:10 står det: ” Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. Om vi verkligen förblir i Hans kärlek så kommer det naturliga för oss vara att göra gott, för att vi inte vet annat. I Rom 6:1-2 står det: ”Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta synda för att nåden skall bli större? Nej visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” Om vi skulle förbli i Gud hela tiden så skulle vår naturliga reaktion mot allt ont vara att avsky det.
Riktigt så här svartvitt är det ju ändå inte. Dagligen finner jag mig i situationer där jag har olika valmöjligheter, t.ex. när någon talar illa till mig skulle troligtvis min första tanke vara att kontra det med något åtminstone lika illa, om inte värre. Det finns alltså en slags kamp mellan gott och ont inom mig och det faktum att kampen fortfarande finns inom mig betyder att jag har den Helige Ande. När jag låter mig ledas av Anden kommer jag att komma i konflikt med ondskan, så när denna kamp finns i mig betyder det bara att det finns en vilja i mig att göra gott. Det jag får göra är att låta denna vilja ta plats och bli starkare för varje gång jag väljer något gott framom något ont, inte för att jag måste men för att jag är skapad till att göra det och Gud har förberett goda gärningar för mig att göra! Den sekund som kampen inom mig upphör betyder det att jag gett mig själv till världen, att jag lyder köttets begär.
Så dessa kamper kommer inte att försvinna så länge man är kristen, men man får ta kampen på ett nytt sätt. Det handlar inte om att Gud kräver av mig att jag skall agera kristet, Han behöver inte kräva det av mig. Det handlar om att inse att kampen finns i mig för att Jesus bor i mig och om jag låter Honom ta plats så kommer jag att göra gott igen, inte för att jag måste men för att jag är skapad till det och för att jag låter Hans kärlek omvandla mig.
