En fråga som de allra flesta kristna någon gång i sitt liv tampas med är gärningarnas roll. Vad spelar våra gärningar för roll om Jesus redan har gjort allt som behöver göras? Är det i så fall rent av inkonsekvent att påstå att det är viktigt att vi gör saker för varandra, som att visa varandra kärlek och respekt?
Vi hoppar tillbaka några tusen år, till Tredje Mosebokens kapitel 16. Där kan vi läsa om hur Gamla testamentets offergudstjänst varje år kulminerade i den stora försoningsdagen. Då skulle översteprästen få gå fram inför Gud i det allraheligaste, i templets innersta rum. En syndig mänska kan inte överleva om hon möter Gud. Därför skulle alla som gick in i det allraheligaste dö.
Men just på försoningsdagen fanns undantaget till den regeln. Då kunde översteprästen gå in och förrätta försoningsdagens offertjänst, bara han hade med sig blodet från ett offerlamm. Då behövde han inte dö, det hade Gud lovat.
Säkert fanns det överstepräster som var lite nervösa när lotten föll på dem att gå in i templets innersta. Knappast hade de alla den starkaste och mest självsäkra tron när de skulle ställa sig framför sin skapare. Men styrkan i deras tro var inte heller det som var avgörande. Det som var avgörande var vad Gud hade lovat och befallt. Om de tog offerlammets blod med sig hade Gud lovat att de inte skulle behöva dö.
Det Gud vill med oss är att vi tror på honom. Om vi gör det så gör vi de gärningar han säger att vi ska göra. Om vår tro inte verkar gärningar i oss, vad är det då för tro? Jakob skriver att en sådan tro är död (Jakob 2:17). “Varför kallar ni mig Herre när ni inte gör som jag säger?” frågade Jesus av mänskorna (Lukas 6:46). Våra gärningar visar vad vi egentligen tror, fast vi kanske påstår något annat. Om jag säger att jag är övertygad om att isen håller men ändå inte vågar gå på den så kanske jag inte är så övertygad som jag låtsas vara.
Om översteprästen hade offerlammets blod med sig in i det allraheligaste behövde han inte dö, oberoende av hur han kände sig själv. För Gud hade lovat. På samma sätt behöver inte heller vi dö om vi tror på Jesus, som är mänsklighetens offerlamm. Gud har lovat det också.
Du som tror det här kommer att göra Guds gärningar. Människorna omkring dig ser vad du gör och tror att det är vad kristendomen handlar om. Men själv ser du vad Jesus har gjort. Det som Jesus har gjort, det är kristendomens kärna. Dina gärningar visar bara vem du tror på. De är följder av tron, kan man säga. Eller som bibeln säger – frukter.
