Fråga: Jag har alltid fått höra att vi är syndare och att goda gärningar inte gör oss till bättre kristna. Varför ska vi då försöka vara en bra medmänniska?
Vi uppmanas på många ställen i Bibeln att göra goda gärningar och vara goda medmänniskor, men på samma gång är det tydligt att vi genom våra gärningar inte kan förtjäna frälsningen. Det här blir lätt ganska råddigt och det kan vara svårt att reda ut vilken plats goda gärningar har i det kristna livet.
För att klargöra förhållandet mellan frälsning och goda gärningar, så kan det vara bra att tänka på två olika relationer som definierar det kristna livet. Vi lever i ett vertikalt förhållande, inför Gud, och ett horisontellt förhållande, inför världen eller andra människor. Det är viktigt att skilja på dessa två.
Vårt förhållande inför Gud präglas av att vi är passiva och Gud är aktiv. Det är här som det ”saliga bytet” äger rum: Alla våra synder, fel och brister tar Jesus på sig och i utbyte får vi hans rättfärdighet, renhet och helighet. Dina gärningar och din strävan har alltså ingen plats i den här relationen. Då Bibeln talar om frälsningen, så är det Gud som äger verben. Gud är den som är aktiv och vi människor är de som är mottagare. Man brukar kalla det vår passiva rättfärdighet.
Den horisontella dimensionen, vår relation till världen, är däremot helt annorlunda. Där är vi kallade att vara aktiva och det är här våra goda gärningar har sin plats. Gud har inte tänkt att vi som kristna ska vara sysslolösa, utan han har gett åt oss bud och instruktioner om hur vi ska leva och ta hand om allt runt om oss. Men det är viktigt att komma ihåg, att vi inte är kallade till goda gärningar för att få Gud att älska oss mera. Gud behöver inte våra goda gärningar, men våra medmänniskor behöver dem! Det här är vår aktiva rättfärdighet.
Som kristna har vi alltså vår trygghet och frid i att vi genom tron på Kristus har syndernas förlåtelse, liv och salighet. Vi är heliga och fläckfria inför Gud, helt utan egen förtjänst. Därför kan vi frimodigt gå fram här i livet och lära oss att leva på ett sätt som behagar Gud och som blir våra medmänniskor till välsignelse.
