Om Gud är allsmäktig och god, varför tillåter Han ondska och lidande i världen? Varför finns ondska? Varför behöver människor lida? Det här är frågor som teologer och andra tänkare har brottats med i flera tusen år. Teoretiskt känns det ibland lätt att fundera över ondskans problem, men hur är det när vi själva lider? Eller när en vän möter ondska? Vad ska vi tänka på eller säga då?
Det finns saker vi inte förstår
I Jobs bok funderar Job och hans vänner på varför Job behöver lida? Jobs vänner utgår ifrån att det finns en ordning i skapelsen; Job får möta ondska på grund av synder han har gjort. Job godkänner också en sådan ordning men förnekar att han har gjort sig förtjänt av ondska. Job påstår till och med att Gud förbryter sig på skapelsens ordning (Job 9:20). Men Jobs bok får en vändning i kapitel 28. Där blir det klart att vissa saker är dolda för människan; ondskans problem är ett mysterium och kan inte lösas med logik. Människan kan inte förstå vissa saker men ska ändå frukta Gud. Job förstår också det här och avslutar sina tal till Herren i kapitel 42: Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar är omöjligt för dig. Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod.
Det finns saker Gud har berättat för oss
Det är viktigt att inse att vi inte alltid kan förklara varför det finns ondska och lidande. Men det är också viktigt att vi påminner oss om vad det är vi vet.
När vi möter lidande, eller personer som lider, får vi tänka på och berätta om vårt hopp i Jesus Kristus. När vi ser den korsfäste Jesus Kristus ser vi Gud som en gång för alla tar itu med ondskans och lidandets problem. Guds son har med sin korsdöd och uppståndelse vunnit över synd och död, lidande och ondska. Därför kan vi med säkerhet och förtröstan blicka framåt till den dag då Jesus Kristus kommer tillbaka. Då ska allt ställas till rätta: Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.” (Upp 21:3-4)
