Bikt, vad är det? Det är väl något som förekommer bara i den katolska kyrkan, tror de flesta. Och säger man att bikten finns också i vår lutherska kyrka förvandlas de till levande frågetecken.
Luther uppskattade bikten. Han kunde säga, att fastän man bjöd honom alla skatter i en värld, där bladen på träden och alla havets sandkorn var av guld, skulle han inte byta ut det mot bikten.
När skall man bikta sig? För en evangelisk kristen är bikten inget tvång. Vi kan i alla fall nämna två situationer när en människa bör söka sig till bikt. Det ena är avgörandets stund. Man har kanske glidit bort från Gud, men upplever hans kallelse och vill ta det avgörande steget. Då är bikten en Guds möjlighet och välsignelse. Där får man öppna sitt hjärta, bekänna sin synd och renas i Jesu blod.
Det andra tillfället där bikten är till stor hjälp är de kriser som en kristen förr eller senare hamnar i. Man märker att man inte klarar av att leva som man borde. Man ser bristerna och synden i sitt liv och tvivlar på om man har rätt att kalla sig kristen. I en sådan situation är det bra att få öppna sitt hjärta och i bikten söka råd och hjälp och visshet om syndernas förlåtelse.
Ändå är det viktigt att komma ihåg att bikten inte endast är avsedd för livets undantagsfall. Bikten hör med till det friska kristna livet och vi behöver få upptäcka rikedomen i bikten.
Skillnaden mellan predikan och bikt kunde beskrivas på följande sätt: Predikanten är som en man som kastar ut en näve guldmynt till en grupp människor. Somliga får tag i dem, andra lyckas inte eller tvekar och blir utan. Men i bikten är det annorlunda. Där är det som om ett sändebud kommer till en bestämd person, trycker guldmyntet i hans hand och säger: Jag har av min Herre fått i uppdrag att ge just detta till dig. Ta emot det och behåll det!
Måste man bekänna alla synder? Nej, det kan du inte! (Vill du veta mera om detta kan du läsa vidare i Lilla katekesen).
Syndernas förlåtelse vilar inte heller på din bekännelse. Det finns människor som sitter fast i den tron att man om och om igen måste bekänna sin synd. De tror att endast om man bekänner sin synd så får man förlåtelse. Förstår du hur fel det kan bli? Man gör sin bekännelse till frälsningsgrund istället för Jesu försoning.
Den avlösning som ges i bikten bestyrks ofta med ett bibelord om Guds nåd och förlåtelse i Kristus. Den avslutas i regel med den treenige Gudens namn eller med orden ”i Jesu namn och blod” för att ange grunden för förlåtelsen.
