Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv (Joh. 12:25).
När Adam och Eva åt den förbjudna frukten mötte de döden. Sedan den dagen är vår ande död och har ett avstånd till Gud. Denna andliga död gör oss själviska, så att vi tar av andra för att få det bättre själva (vi syndar). Genom synden i våra hjärtan slits våra kroppar varje dag tills en dag när vi dör helt och hållet. Då borde evig pina vänta i helvetet. Men det finns en väg ut ur detta: Jesus.
Det är mot ovanstående bakgrund vi behöver förstå vad Jesus säger och gör. Jesus säger flera gånger att vi måste dö bort från oss själva för att leva med honom. Vi kallas att offra våra hjärtan med alla våra jordiska önskningar inför Gud. Då finns det rum för Gud att bo i våra hjärtan så att vi får evigt liv. Vill vi däremot hålla kvar våra jordiska strävanden kommer de också att föra oss till helvetet, för inget orent får komma in i Guds rike.
Hur är det då, ska vi sluta leva på jorden när vi blir kristna? Nej.
Fast våra hjärtan får nytt liv när Gud flyttar in i dem ska vi vandra i Jesu fotspår på jorden. Han levde här tills Gud tog honom upp till himlen. Därför ska också vi leva kvar tills Gud bestämmer att vi ska härifrån.
Under våra jordiska liv ska vi ha målsättningar och vi får vara glada över de liv vi får. Jesus själv arbetade som snickare i flera år. Då måste han kunna planera saker, han måste sätta mål för att bli bättre på att snickra. Alla Jesu tolv lärjungar hade också yrken som de kunde försörja sig genom. Därför uppmuntrar jag alla dagens kristna att lära sig ett yrke och skaffa sig en inkomst genom det.
Jesus gladde sig över att de utstötta i samhället tog till sig hans ord. Vidare talar Jesus om skönheten i blommor och fåglar. Det betyder att vi på allt sätt får vara glada över allt det goda vi har runt oss i livet.
Här vill jag förklara en skillnad. Jag får vara glad över fågelns kvitter. Jag får njuta av sällskapet i kyrkan. Men om mitt jagande i livet är efter fågelkvitter, människors umgänge, eller vad som helst på jorden, då glömmer jag Gud som ger allt detta.
Riktar jag mitt hjärta till det som finns på jorden så lever jag av världen. Men om jag prisar Gud för allt han leder mig genom, om jag i glädje och sorg alltid vill ära Gud, så lever jag i världen. Att leva i världen men inte av världen betyder att jag andas och arbetar, lyssnar till min omgivning och önskar allas bästa, men jag håller mig borta från synden.
