När vet man att man är redo att börja sällskapa? Finns det något som kan vara för tidigt? Är det alltid bra om man är ung trots att det är bra och kristus-centrerat? Säger bibeln något om det här? Hade gärna velat ha dessa frågor sammanfattade 🙂
Bibeln säger inget specifikt kring det här. Enligt finsk lag är den lagliga åldern för äktenskap 18 år. Många års sällskapande innan giftermål kan vara svårt, om man vill följa Bibelns riktlinjer kring att vänta med sex till äktenskapet. Med det i bakhuvudet kan det vara vist att skjuta upp sällskapandet. Jag minns att jag som 15-åring läste en bok som rekommenderade att man sällskapar först då man blivit vuxen- tanken lät fullständigt plågsam. Idag håller jag helt med! Ungdomstiden är en viktig tid för vår identitetsutveckling, då vi lär känna oss själva, Gud och varandra. Speciellt grupptillhörigheten är viktig för vår identitet. En pojkvän/ flickvän kan lätt göra att vi har mindre tid med det här och blir alltför beroende av en annan innan vi har lärt känna oss själva.
Vad ska man göra om man längtar efter en partner, men det inte verkar finnas någon som är intresserad?
Ett Bibelord som kan vara en bra utgångspunkt finns i Höga Visan 8:4: ”Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill. ”Jag tror det här betyder att vi ska försöka sätta vår oro också kring det här åt Gud, slappna av och invänta Guds timing.
Med den inställningen kan man ändå vara öppen för att lära känna andra, en vänskap är kanske den bästa grunden för ett förhållande! Ofrivillig ensamhet kan vara smärtsamt, speciellt om alla vänner redan gift sig. Då kan det vara skäl att minnas att parrelationen inte är ett måste, och det gör dig inte mindre värd om du inte råkat hitta någon. I Bibeln sätts ensamheten väldigt högt i rang – Paulus är en stolt singel som önskar att alla vore som han! (I Kor 7:7) Han påpekar det faktum att är du gift är du mer bunden till det jordiska, men som ensam är det lättare att hålla fokus på Gud. Lita på Guds löfte – ”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (Rom 8:28), och ha tålamod!
