I vår del av världen blir det allt mera vanligt att man får intryck av många olika kulturer och nationaliteter. Detta beror på att folk har blivit mera rörliga och flyttar mer mellan olika länder än någonsin förut. På samma gång innebär ständig uppkoppling till nätet en aldrig sinande ström av information och nyheter. Detta har inneburit en rad nya influenser i Norden som inte helt enkelt fanns för 50–70 år sedan.
Många av dessa saker har varit bra och har berikat våra länder. Tänk t.ex. på hur mycket god matkultur som har kommit till Finland genom andra länder och hur mycket vi uppskattar och tar för givet allt vad det innebär. Det andliga området har inte varit något undantag i det här avseendet. Från att ha varit nästan uteslutande kristet och luthersk (åtminstone på pappret), så har vi i Finland gått till en allt större mångfald på detta område. Speciellt österländska religioner och Islam har blivit allt mera vanliga, speciellt i storstäderna.
Hur ska man som kristen tänka om denna utveckling? Det första man kan konstatera är att dessa frågor inte direkt ligger på kyrkans bord. Kyrkans uppgift är att sprida evangeliet om Jesus Kristus och genom församlingslivet undervisa och styrka de kristna så att de får bevaras i tron på honom. Men med den bakgrunden kan man konstatera att det är mycket viktigt att man inom kyrkan är medveten vilka utmaningar man står inför på de ställen man verkar.
Från att ha varit ett land där alla hade en relativt god kunskap om den kristna tron så går vi mer och mer mot ett samhälle där den kristna tron kan vara någonting som är helt främmande. Det kan betyda att många saker man tagit för givet börjar vara mera och mera ovanliga. T.ex. att man döper sina barn kan i framtiden vara något som är en ovanlighet istället för något de flesta ännu gör som det är idag. På samma gång så kommer den höga synen på människans värde att sakta men säkert försvinna. Vi ser det redan genom förändrande syn på abort och på eutanasi (dödshjälp).
Om inget drastiskt händer och utvecklingen börjar gå åt något annat håll så kommer det oundvikligen att utbreda sig ett stort andligt mörker över vårt land. Och det kommer inte endast vara ett tomrum utan det kommer fyllas upp med en annan sorts andlighet.
I dessa tider kommer det bli ännu viktigare att man som kristen ser till att man har ett sammanhang att vara del av där man ännu får ta del av det som den kristna kyrkan genom hela sin existens har fått ta del av. Det som man brukar kalla för ordet och sakramenten. Där vi får samlas kring Guds ord och hans nattvardsbord och får döpas i Hans namn, där lever ännu kyrkan vidare.
Det kan vara lätt att se pessimistiskt på framtiden för kristendomen i vårt land när man tittar på olika trender. Samtidigt är vi kristna var vi än är kallade att be för vår omgivning och vårt land. Gud kan utan tvekan ännu vända trenden, och han har satt oss att vara verktyg i detta arbete.
