Andra moseboken kallas ibland också för Exodus vilket betyder ”uttåget”. Namnet Exodus beskriver något av innehållet i boken. På samma sätt som de övriga Moseböckerna säger både den kristna och judiska traditionen att boken är skriven av Mose. Andra Mosebok är en direkt fortsättning på Första Moseboken.
I slutet av Första Moseboken berättas hur hela Josefs släkt, Israels barn, flyttade till Egypten. Andra Moseboken börjar med att berätta hur Israels barn efter ett antal år blev slavar i Egypten. Under sitt tunga arbete klagade de till Gud. Gud hörde deras klagan och bön och utvalde en av dem, Mose, som skulle leda dem ut ur slaveriet i Egypten. Eftersom farao inte ville att israeliterna skulle lämna Egypten lät Gud plågor komma över landet. Men det var först efter den tionde plågan som farao gav med sig. Under den tionde plågan skulle allt förstfött i landet dö. Endast de som lyssnade till Herrens befallning om att slakta ett lamm och stryka blodet på dörrkarmen till huset skulle räddas. Detta var den första påsken. När farao ser vad som har hänt runtomkring i landet låter han Israels barn ge sig iväg ut i öknen. Uttåget börjar. Ganska snart efter att de har börjat vandringen ångrar farao sig och skickar en stor styrka med vagn och häst efter dem. Herren Gud räddar sitt folk genom att dela Röda havet så att de kan gå tvärs över medan egyptierna som förföljer dem går under i havet.
Under vandringen i öknen ser Gud till att de har det som de behöver. När de blev utan vatten gav han dem vatten ur klippan och varje morgon lät han dem hitta manna att äta. När de kommer till berget Sinai sluter Gud ett förbund med Israels folk. Gud lovar dem att göra dem till ett heligt folk om de håller fast vid förbundet. Till förbundet hör de tio buden och många andra lagar och regler om hur de skall leva. Vid Sinai ger Gud även regler för de olika offren som skulle bäras fram inför honom. Även noggranna instruktioner för hur tabernaklet eller uppenbarelsetältet skulle byggas och inredas ges. I tabernaklet förvarades bland annat de två stentavlorna med de tio buden. Tabernaklet var även Guds boning. När Mose skulle tala med Gud gick han in i tabernaklet. Andra Moseboken avslutas med hur Herrens härlighet fyllde hela tabernaklet som ett moln. Det var ett tecken på att de skulle stanna kvar. När molnet höjde sig var det ett tecken att de skulle fortsätta vandringen mot det utlovade Kanaans land.
I Andra Moseboken finns flera saker som pekar på Kristus. Vi skall här kort nämna tre av dem. Det första tecknet är mannat som Israeliterna åt i öknen. Mannat är en bild på Guds son som stigit ner från himlen och ger oss livets bröd (se 2 Mos. 16 och Joh. 6:47–51). Ett annat tecken är vattnet ur klippan. Israels folk fick vatten ur klippan som släckte deras törst. På samma sätt ger Jesus oss levande vatten när vi tror på honom (se 2 Mos. 17, Joh. 4:13-14, 7:37 och 1 Kor. 10:4). Det tredje tecknet och bilden på Jesus är påskalammet och blodet som ströks på dörrkarmen (2 Mos. 12). Detta var en bild på den egentliga påsken som skedde på 30-talet e.Kr i Jerusalem. Under de dagar som man varje år firade påsk till minnet av uttåget ur Egypten offrades ”Guds lamm”, Jesus Kristus. Jesus Kristus är det egentliga påskalammet. Den som har Jesu blod struket på ”dörrkarmen” till sitt hjärta (dvs. tror att Jesus med sitt blod har försonat min synd) kommer inte dö utan har evigt liv (se Joh. 1:29, 3:16 och 1 Kor. 5:7).
Frågor för bibelstudium:
- I texten nämns tre saker som pekar på Jesus i Andra Mosebok, kan du ge flera exempel?
- Uttåget ur Egypten och ökenvandringen har ofta jämförts med det kristna livet. Fundera på vilka likheter det finns mellan de två.
