Många är de minnesvärda upplevelser jag bär med mig från barndomen. Somrarna vid villan, resorna med familjen, lekarna med kompisarna. Jag växte upp i en trygg familj och hade fina vänner. Redan som barn fick jag lära känna Jesus på olika sätt. I högstadiet öppnades mina ögon för att man faktiskt kunde få tior på betyget. Det hela började ganska plötsligt en gång vid betygsutdelningen i årskurs sex, och sedan den dagen blev det min grej. Att vara duktig i skolan.
Jag trodde att mina höga prestationskrav endast gällde skolan, men jag har insett att jag sätter ribban högt även i andra sammanhang. Men det får jag berätta om en annan gång! Kort och gott är jag en 25-årig, kristen kvinna som är tacksam för min uppväxt och mitt liv, men som nu som då kämpar med höga krav på mig själv, kontrollbehov och rädsla för misslyckande. Jag är gift med Ron, jobbar i skolvärlden och gillar motion, musik, böcker och resor.
Jag nämnde tidigare att jag lärde känna Jesus redan i barndomen, eftersom jag är uppvuxen i en kristen familj. Jag är tacksam för det, för att få växa upp hållandes Jesu hand är stort. I högstadieåldern började jag gå på samlingar i en ungdomsgrupp. Det var en viktig tid då min personliga relation med Jesus fördjupades. Gemenskapen i gruppen var fin och jag fick sakta men säkert utforska det kristna vardagslivet. Vi bad, läste Bibeln, fick undervisning och umgicks. Var vore jag i dag utan min ungdomsgrupp under den här känsliga tiden? Ingen aning.
Jesus är grunden i mitt liv och drivkraften bakom det jag gör. Om jag tänker bort min kristna tro blir livet tomt. Vad skulle jag leva för då? Vad lever människor för? Fort kommer känslor av meningslöshet om det inte finns något syfte. Tänk, som kristen behöver vi inte uppleva den bottenlösa meningslösheten som många människor känner! Visst kan det ibland vara svårt att hitta meningen med enskilda händelser, men det är en annan sak. Att tvivla på att det över huvud taget är någon mening med att den här världen och man själv existerar, det är långt mer tyngre än att ha svårigheter att se meningen med en enskild händelse. Gud skapade mig och har format mig till den jag är. Jag vill göra det bästa av det Han gett mig och dela med mig av det jag fått. Jag vilar trygg i Hans hand och får låta Honom leda mig. Tack vare Jesus och det Han gjort för mig brinner jag för att dela evangeliet med barnen och jag har glädjen att få göra det tillsammans med mina vänner i BarnOas. Det är fantastiskt att upptäcka hur Gud kan möta barn och att vuxna kristna har så mycket att lära av barnen! Ingen är för liten (eller för stor) för Gud!
Orden i Filipperbrevet 4:6–7 har jag länge tyckt om. Genom tuffa panikattacker i övre tonåren, frågetecken under studietiden och funderingar på framtiden de senaste åren har orden tröstat mig: Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
