Ofta brukar man kunna höra att man inte ska blanda ihop politik och religion. Man brukar påpeka att politik handlar om olika beslut i samhället som berör ekonomi, hälsovård, utbildning, försvar och övrigt. Religion däremot handlar om ens egen personliga tro och ska därför hållas privat för att man inte ska tvinga ens övertygelser på andra.
Men detta förhållningssätt skapar frågeställningar för den som är kristen. Kan man som troende delta fullt ut i politiken och till vilken grad kan man låta ens kristna övertygelser påverka ens politiska arbete?
Ett sätt att hantera situationen kunde vara att helt och hållet koppla bort sin kristna tro när man jobbar med politiska frågor för att motverka att det påverkar ens uppfattningar och beslut. Men när vi funderar närmare på vad det innebär i praktiken att göra på det sättet inser vi att det inte är hållbart. Hur ska man kunna koppla bort någonting som man påstår att är det viktigaste i sitt liv? Något som man tolkar hela sin tillvaro utifrån och därifrån man tar sina uppfattningar om vad som är rätt och fel.
Svaret är naturligtvis att det inte är möjligt att koppla bort allt detta när man verkar inom politiken. Våra tankar om vad som är rätt och fel och vad som är gott för människan måste i högsta grad få vara med och påverka den kristne i hans eller hennes politiska arbete.
Alla som verkar inom politiken har en uppfattning om att det finns något som är rätt och som är fel och strävar att föra en politik som baserar sig på de värderingarna. Med andra ord kan man säga att alla som verkar i politiken har någon form av ”religion” som grund för sina åsikter.
På samma gång kan man konstatera att en kristen är den med bäst förutsättningar att på riktigt kunna hålla skillnad på politik och religion på de ställen där det verkligen behövs. Och allt detta genom att följa Jesus exempel och Bibelns undervisning på detta område. Vi ska se på några exempel:
- ”Mitt rike är inte av den här världen” (Johannesevangeliet 18:36)
Genom att Jesu exempel så förstår vi att Guds rike inte kommer att uppstå här på jorden. Detta betyder att alla försök att skapa ett idealiskt samhälle bara man kan få folk att tänka eller agera på ett visst sätt är omöjligt. De grymmaste stater som existerat i historien har också varit de som påstått sig skapa himlen på jorden.
- ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apostlagärningarna 5:29)
Dåvarande inrikesministern Päivi Räsänen hamnade en gång i blåsväder eftersom hon uttryckte denna tanke på en kristen samling och media uppfattade det som att hon uppmanade folk att bryta mot Finlands lagar. Vad som menas med detta är att en troende inte kan eller bör handla i strid mot det som är rätt och riktigt enligt Gud. Om man då hamnar att bryta mot lagen ska man göra det och på samma gång ta de straff som ges en. Det finns alltså en gräns för när överheten mister sin auktoritet.
- ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.” (Markusevangeliet 12:17)
Så svarade Jesus när de frågade honom om man skulle betala skatt till kejsaren. Han bad om en denar och frågade vems som var avbildad på myntet och de svara ”Kejsaren”. Judarna trodde att Jesus skulle komma med ett världsligt rike. Men i stället kom Jesus med något helt annat, nämligen Guds rike. Här förstås vi också att Guds rike inte ersätter det världsliga samhället utan är något som ska finnas mitt ibland det.
Vi kan alltså se att Gud har satt oss att verka mitt i världen också inom politiken. Där ska vi föra fram det som är riktigt och sant och verka för att vi ska ha en överhet som det är gott att underordna sig. På samma gång ska vi verka för att staten inte ska ta de roller som Guds rike har här på jorden. Nämligen ett rike som frälser från synden och som för fram till himmelen.
