Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning.
(Rom. 12:9-10)
I augusti i år började jag på Fjellheim Bibelskole. Jag packade mina saker och körde 987 km norrut till Tromsø i Norge. Nu har jag varit här i några månader och jag känner verkligen tacksamhet över den gemenskap som vi har här på skolan.
För mig betyder gemenskap med Gud och mina klasskompisar att skapa djupare relationer. Det kan jag få genom att umgås med dem. Vi behöver spendera tid med Gud och människor för att få tillit till dem och lära känna dem.
Med hjälp av olika lärare i skolan får vi lära känna Gud, Jesus och olika människor och händelser i Bibeln. Vi får tid för att fråga och samtala om det vi lär oss. En timme om dagen har vi reflektionstid. Då får vi själva tänka över det vi lärt oss på lektionerna, spendera tid i bön eller läsa Bibeln.
Fyra dagar i veckan har vi tillgång till olika idrottshallar. Måndag och fredag är det fotboll, tisdag volleyboll och torsdag varierar från vecka till vecka. Varannan vecka har vi bibelgrupper hemma hos lärarna och vid fyra andra tillfällen har vi hemma-hos-personalen. Två gånger under hösten har vi varit på resa till olika platser i Norge och Sverige. Då besöker vi, i mindre grupper, olika församlingar eller läger. Vi får lära oss av andra kristna samtidigt som vi delar något från våra egna liv. Det som jag ändå uppskattar mest är söndagens ni-på-ni. Då samlas alla eleverna nio minuter före nio på kvällen och ber tillsammans, delar bibelverser och tankar. Ibland sjunger vi lovsånger, andra gånger sitter vi tysta. Det är en tid för att avsluta veckan med Gud och varandra.
Det fina med att bo på internat är att vi alla är olika. Vill man hitta på något, finns det alltid någon som är med. Vill man slappa av, behöver man aldrig göra det ensam. Det finns alltid någon som vill prata, spela spel, se på film, sticka eller träna.
Det som jag har lärt mig av gemenskapen på Fjellheim är att vi alla behövs. Vi har alla något att ge och det finns alltid någon som kan hjälpa när man själv inte kan. Det hoppas jag att även du som läser kan ta med dig. Du behövs i din församling. Du behövs där du är idag, på skolan eller på jobbet. Det finns alltid något du kan hjälpa till med. Gud kan använda dig där du är. Vi är alla viktiga, oberoende av vem vi är eller vad vi har i bagaget.
För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
(Rom. 12:4-5)
