Bakgrund
Filipperbrevet är skrivet ca år 55-65 av aposteln Paulus från fängelse i Rom eller Efesus till församlingen i Filippi, som han själv har grundat flera år tidigare. Man kan läsa historien bakom församlingens grundande i Apostlagärningarna 16. Filippi var en romersk kolonistad för pensionerade soldater, som höll hårt på sitt romerska medborgarskap och romerska språk och vanor. Staden låg vid kusten mellan Turkiet och Grekland.
Innehåll
Församlingen i Filippi är ett riktigt glädjeämne för Paulus. Orsaken till brevet är inte något problem som i de flesta andra Paulusbrev, utan som ett tack till Filippiförsamlingen för dess omtanke till Paulus. Därför har det kallats ”glädjens brev” – ordet glädje förekommer åtminstone 15 gånger i brevet!
Paulus tackar och ber för Filipperna ständigt. Han uppmuntrar dem att följa Kristi exempel och leva som kristna bör, fast det innebär lidande. Själv är han också ett exempel på det: han bär bojor för Kristi skull och sitter fängslad i väntan på rättegång, men ändå är han hoppfull. Faktum är att kristna har blivit kallade till lidande, precis som Kristus ödmjukade sig på korset när han dog för våra synder. Han uppstod och Gud upphöjde honom. Samma sak gör Gud med oss när vi lider för Kristi skull. Därför ska vi vara glada och fortsätta leva som Jesus själv!
Paulus hoppas kunna besöka Filippi eller skicka Timoteus dit. Han tackar också för att församlingen har skickat Epafroditus med hjälp till honom. Som alltid varnar Paulus för irrlärare och allt som leder bort från Kristi kors.
Efter allt detta fortsätter Paulus ännu med att tacka och hälsa till sådana i församlingen som har arbetat med honom, och han uppmanar dem att glädja sig i Herren och be uthålligt. Till sist ger han sluthälsningar och önskan om nåd till dem.
Huvudpoänger
Huvudtemat i Filipperbrevet är att glädja sig i Kristus – han har tagit bort våra synder på korset, han lyssnar till våra böner och vi är på väg till hans rike i himlen. Därför spelar det ingen roll vilket lidande man måste gå genom i livet. Lidande är faktiskt något som dyker upp ofta i brevet: Kristi lidande som människa, Paulus lidande som fånge och filippernas lidande under förföljelse. Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån får vi tröst, uppmuntran och glädje att leva ett liv i Kristus: att tjäna varandra utan baktankar och att bli lika Kristus i allt. Därför ska vi också ta Kristus till föredöme och leva som kristna bör göra i världen.
Hur kommer Kristus fram?
Hela Filipperbrevet andas Kristus. Han är själva orsaken till den glädje Paulus genomgående talar om – han har ödmjukat sig i döden och uppstått från de döda för att också vi ska ha del i döden från synden och uppståndelsen till det eviga livet. Det är Kristus som driver Paulus till allt han gör och säger. Vi får följa Kristi exempel.
Frågor för bibelstudium:
- Filipperbrevet 1:29: Hur kan det vara nåd att lida för Kristi skull? Se också Apostlagärningarna 5:41 och Romarbrevet 5:3.
- Filipperbrevet 2:17: Hur kan Paulus vara nöjd med att hans blod blir utspillt och han själv dör – gör det inte Kristus till en ganska dålig mästare? Eller skulle han något bättre att ge? Se 1:21-23, 3:10-11 och 3:18-21.
