Fråga (bearb. av red.): Vad gör man om den ena parten i ett äktenskap vill ha sex men inte den andra?
Bibeln säger en del direkta saker om sex, och ännu mera indirekta principer som är relevanta även när det gäller frågeställningen. Det mest direkta relevanta bibelordet i sammanhanget finns i 1 Kor 7:3-4: ”Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.” Det här bibelordet ger tydliga anvisningar: utgångspunkten är att ge, att finnas till förfogande för den andra.
Givandet är ömsesidigt, och egentligen är det inte exakt specificerat vad som skall ges, även om sammanhanget för tankarna till sex. En tolkning kunde vara att båda parterna förpliktas till att ställa upp även fast lusten fattas, en annan tolkning är att man av kärlek avstår från att begära om den andres behov t.ex. är vila. Tyvärr har bibelordet använts för att t.ex. ensidigt kräva sex av hustrun oberoende av omständigheter, men en närmare titt på helheten visar att en sådan tolkning är en ren perversion.
Överhuvudtaget är ord som krav och rättigheter något som rimmar illa med tonen i kärlekens väsen. I Bibeln får män uppmaningen att älska sina hustrur, ”såsom Kristus har älskat församlingen och offrat sig själv för den” (Ef 5:25) , och hustrur uppmanas att ”visa sin man vördnad” (Ef 5:33). När det gäller givande är det viktigt att minnas att en gåva ges frivilligt. ”Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare”, läser vi i 2 Kor 9:7.
Så hur tillämpar vi det här i praktiken i ett äktenskap? För det första bör vi ha attityden att vi vill tjäna och glädja vår make/maka. Har vi inte det behöver vi vända om, och be Gud om kärlek! Det innebär att man t.ex. kan ställa upp på sex även om man hellre skulle sova, men det innebär lika mycket att respektera den andras behov och låta bli. Här är det skäl att påminna sig om att Hollywood versionen av sex inte har så mycket med verklighet att göra. Romantik och passion är visserligen trevligt, men ingalunda en nödvändig ingrediens för ett givande sexliv!
Att ge även om lusten saknas för tillfället kan vara en konkret kärlekshandling. Att däremot ständigt ställa upp utan att uppleva att den andra parten är lyhörd för de egna behoven har sina slagsidor. Den som ger av princip snarare än av villigt hjärta tänjer på de egna gränserna, vilket kan leda till att det en dag är totalt stopp på viljan och känslor exploderar.
Sexualiteten skall alltid ses i sitt sammanhang. Ogynnsamma förutsättningar som t.ex. trötthet, sjukdom, för lite tid för parrelationen, kan behöva förändras. När man möts själsligen och andligen finns det bra jordmån för en sprudlande sexualitet.
