Äktenskapet är världens äldsta förbund. Redan vid tidernas begynnelse, innan syndafallet har ägt rum, läser vi de berömde vigselorden: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.”
Varför? Verserna innan har föregåtts av en beskrivning av kvinnans tillblivelse, kvinnan skapades för att det inte var gott för mannen att vara ensam, det ”fanns ingen medhjälpare som var hans like”. (I Mos 2:20). Guds plan med äktenskapet var alltså gemenskap, en möjlighet till delat liv, samhörighet och närhet. Parets första uppdrag kom i samband med att de välsignades: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” (1 Mos 1: 28). Äktenskapet är tänkt att vara en trygg plats av närhet och kompanjonskap, idealiskt för barn att växa upp i. Äktenskapet är också enligt Bibeln tänkt att vara den plats där sexualiteten fritt kan blomma – tryggheten i ett förbund skyddar från sexuella sår, och ger långt bättre utgångsläge vid graviditet.
Trots Guds goda tankar med äktenskapet vet vi att äktenskapet också kan innebära otrygghet, sorg och smärta, t.o.m. sluta med splittring. Hur har det blivit så?
Då Adam och Eva trotsade Gud blev inget sig likt. Direkt efter syndafallet talar Gud personliga domsord. Eva får höra följande: ”Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man skall din lust vara, och han ska råda över dig.” (I Mos 1: 16) Det som varit Evas kall – hustru och mor – blev nu kantat av smärta. Nya dimensioner av dominans, hierarki och maktkamp träder fram i relationen mellan man och kvinna. Månne orden också kan innebära att kvinnan nu främst söker sin identitet hos mannen, istället för hos Gud?
Alla äktenskap påverkas av synden. Det innebär att det alltid kommer att finnas brister, även om det fortsättningsvis kan vara en stor källa till välsignelse. Som kristna har vi förmånen att ha Gud med i vårt äktenskap, och också ta hjälp av de råd som står att läsa i Bibeln.
- Äktenskapet är livslångt, skilsmässa är aldrig plan A. Jesus säger i Matt 5: 32: ”Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. (Se också I Kor 7:10)
- Äktenskapet innebär att förbinda sig till kärlek. Dvs: vi kan inte gå in i ett äktenskap i tanken att den andra skall fullända mitt liv, utan snarare med viljan att göra allt jag kan för att göra hans/ hennes liv bättre. Rättigheter och rättvisa är inte vad det handlar om, utan om tjänande, fördragsamhet och tålamod. Läs I Kor 13 för att se en bra beskrivning av vad kärlek handlar om!
- Det kristna äktenskapet präglas av ömsesidigt underordnande, inte tävlande eller maktkamp. En viss rollfördelning tycks gälla: mannen har en särskild kallelse att ”älska era hustrur som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den”, kvinnan är särskilt kallad att älska genom att underordna sig och ”visa sin man vördnad” (Fil 5:21-26) Det här har vållat många debatter och även missbrukats. Klart är att både mannen och kvinnan är kallade att såväl älska som underordna sig. Kanske det helt enkelt handlar om att kvinnan främst behöver självuppoffrande kärlek medan mannen har ett större behov av respekt?
- Samliv är en naturlig del av äktenskapet. ”Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör kvinnan”. (1 Kor 7: 3) Du behöver inte ha lust, utan kan ge som en gåva. På samma sätt kan du också avstå om partnern behöver vila, trots att du själv känner behov.
Att förbinda sig att älska kan vara en sak, att i praktiken veta hur det förverkligas en annan. Några tips för vardagen: Prata! Var öppna med behov, känslor, förväntningar, besvikelser. Fråga din man/fru hur du kan göra hennes dag bättre! Lyssna. Ta tid för varandra. Förlåt varandra.
