Detta är del två av Pias berättelse. Läs den första delen här: https://www.ungitro.fi/manniskohandelns-grymma-varld-del-1-manniskohandel-ar-en-allvarlig-form-av-brottslighet-emot-friheten-och-ar-darmed-ett-brott-mot-de-manskliga-rattigheterna-i-det-forsatter-forbrytaren-offret-i-en-u/
Sanningen är ändå den att ingen av kvinnorna jag träffat har valt sin väg. Internationell undersökning påvisar att endast 2 % av kvinnorna inblandade i prostitution är frivilligt i branschen. Resterande 98 % säljer därmed sig själv under direkt tvång eller på grund av andra tvingande omständigheter. Samtidigt visar undersökningar att dödligheten för kvinnor inblandade i prostitution är 40 gånger högre än genomsnittet. Undersökning visar även att den beräknade livslängden för en kvinna tvingad till prostitution är ynka 7 år från och med starttidpunkten. Borde inte redan dessa fakta få oss att stanna upp för att tänka vad priset för strävan efter fel typ av sexuell njutning eller maktposition som värst kan vara?
Personligen har jag redan i snart 10 år sett denna pris från nära håll. Jag började mitt arbete genom att vid vägkanten diskutera med kvinnor som sålde sex, göra uppsökande arbete i barerna och nattklubbarna i Nicosia, samt genom att hämta redan identifierade offer för människohandel från skyddshuset som upprätthålls av staten. Allt detta öppnade mina ögon för den ondska och utnyttjande som sker i kulisserna för ett semesterparadis.
Genom att träffa och diskutera med våldtagna och misshandlade kvinnor förstod jag att det tillgängliga hjälpen var minimal. Även om de räddats från sexslaveri fortsatte ett jordligt helvete i form av en likgiltighet som de bemöts med och en konstant rädsla för framtiden. Detta var orsaken till att jag år 2014 grundade dagcentret Room of Hope med syftet att fungera som rehabiliteringsställe för människohandelns offer. Verksamheten fortsätter fortfarande genom vår förening Vapauta Uhri ry. Kvinnorna som besöker vår central är övergivna, utnyttjade, tusentals gånger våldtagna och djupt traumatiserade. Under tiden av utnyttjande har många fött ett barn som nu ärver moderns ovårdade trauman. Allt för ofta hör jag frågan: ”Berätta mig hur jag kan lära att älska barnet till en man som om och om igen våldtagit mig”.
Vid Room of Hope strävar vi efter att ge kvinnorna heltäckande psykosocialt stöd. Vi hjälper dem att stabilisera sitt liv och lära medel för livskontroll. I tillägg erbjuder vi hjälp för problem med mental hälsa, utmaningar i föräldraskapet och att lära sätta hälsosamma gränser. Genom fadderdonationer strävar vi även efter att säkra kvinnornas basbehov såsom boende, mat, kläder och medicinering. Den grundläggande tanken är att någon skulle gå vid sidan av kvinnorna under resan från ett offer till en överlevare av människohandel.
Speciellt motiverande har för mig varit kristendomens budskap om att bland de största synderna är att vara likgiltig till lidande människors gråt och smärta. Jesus tillrättavisade fariséerna för att de betalade sina tionde men glömde lagens mest centrala delar såsom rättvisa, nåd och Guds kärlek. Jesus stannade alltid framför de lidande; han uttryckte deras lidande i ord och tog de sårbaras sida genom att föra deras talan.
Vi borde göra likadant. Vi borde föra deras talan som blir sålda och utnyttjade, oberoende om det handlar om pornografiindustrin, bordeller, ute på gatorna eller i olika typer av boenden. Alla dessa kvinnor har blivit fråntaget allt. Även den avbild som Gud skapat dem till. De har blivit berövade av sitt människovärde och sin rätt till kroppens orörbarhet. Ett offer till människohandeln frågar berättigat varför ingen gav mat då denne var hungrig, varför ingen gav dricka då denne var törstig. Varför ingen gav kläder då hon stod naken framför män och varför ingen hjälpte då hon sjuk och i sin smärta log på golvet i bordellen. Varför gjorde ingen något då hon var fängslad i helvetet hon fick erfara?
Bibeln talar mycket tydligt om att ifall någon inte bryr sig om sin nästa är dennes gudstjänst onödig. Människans tro och relation till Gud borde synas i hur hon behandlar andra. Därför skulle jag vilja utmana även dig som läst denna artikel till en kamp mot människohandeln och för ett rättvisare liv. Om vi vill leva i en jämlik värld och samtidigt verkställa vårt kall som kristna, kan vi inte tillåta att kvinnor behandlas som handelsvara.
