Det här är första delen av en tvådelad artikel.
Tredje Moseboken fortsätter där den andra slutar. Det sista kapitlet i Andra Moseboken berättar om hur tabernaklet, tältet för Guds närvaro, sätts upp och invigs. Man kan säga att tredje Moseboken är Gamla testamentets gudstjänstbok. Den innehåller inte berättande historia på samma sätt som de två första Moseböckerna. Här ger Herren instruktioner till sitt folk genom Mose om hur deras gudstjänst ska se ut, hur prästerna skall utföra sin tjänst, vilka offer som ska utföras och hur folket skall leva.
Man kan dela in boken i två huvuddelar. Den första delen sträcker sig fram till kap. 17 och innehållet olika lagar för offren. Den andra delen är kap. 18-27 som talar om folkets helighet och och hur de ska leva sitt liv som ett heligt folk. Detta med helighet är ett centralt tema i boken. Flera gånger påminner Herren om sin helighet (t.ex. 10:3, 11:44, 22:32). I kap. 22:31-33 kan vi läsa om hur denna Guds helighet samtidigt ska avspegla sig hos Guds folk: “Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är HERREN. Ni ska inte ohelga mitt heliga namn, ty jag vill hållas helig bland Israels barn.” De här orden för mina tankar till Lilla katekesen och förklaringen till första bönen i Fader vår. Där ställs frågan hur Guds namn blir helgat: “När Guds ord lärs ut rent och klart, och när vi som Guds barn lever heligt efter det. Hjälp oss med det, käre Far i himlen! Men den som lär eller lever annorlunda än Guds ord lär, vanhelgar Guds namn bland oss. Beskydda oss från det, käre Far i himlen!”
Guds helighet blir också synlig i de olika offer som folket får befallning om. Nuförtiden har människor ofta svårt att förstå offren i Bibeln. Vad handlar de om? Varför är det nödvändigt? Ett bibelställe som kan besvara de här frågorna är kap. 17 vers 11: “kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.” I det bibliska tänkandet hör själen, livet och blodet ihop. Och ur en praktisk synvinkel är det lätt att förstå tankesättet. En människa dör när blodet lämnar kroppen. Och när människan lämnar det här livet lämnar själen kroppen. Själen och blodet hör alltså ihop.
Läs andra delen här: https://www.ungitro.fi/tredje-moseboken-en-helig-gud-ett-heligt-folk-del-2/
