Svordomar är ett allmänt språkligt fenomen och svordomar finns i alla språk och kulturer. En svordom är ett ord eller en fras som människor upplever som motbjudande, stötande och icke rumsrena. Därför använder människor svordomar som kraftuttryck. Svordomar används för att uttrycka stor ilska, förbanna någon eller något eller kränka någon.
Orsaken till att vissa ord och fraser upplevs som motbjudande, stötande och icke rumsrena är för att de går in på områden som uppfattas som tabu. Ordet tabu är i utomeuropeiska kulturer vanligen något heligt eller farligt. Tabu är ett förbud mot att röra eller nämna något. Som t.ex. ett heligt ord/ont ord som inte får uttalas eller föremål som inte får nämnas. I vår kultur används däremot ordet tabu i fråga om företeelser vars omnämnande väcker starka känsloreaktioner.
Orden eller fraserna är tabu d.v.s. väcker starka känsloreaktioner för att de är:
- a) kränkande och nedvärderar någon eller något.
- b) vulgära eftersom de används ovarsamt och på fel sätt som t.ex. könsord eller namn på den onde.
- c) eller så är orden eller fraserna religiösa ord och fenomen som används på ett opassande sätt som är vanärande och sårar människors för vilka de religiösa orden eller fenomenen vördas högt.
Ska vi kristna svära? Nej eftersom det inte ger någon god frukt. Svordomar ger ingen välsignelse till människorna omkring oss och inte heller ärar det Gud. Du är ämnad att älska Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din styrka och din nästa som dig själv.
Vi kryddar vårt tal med ord, och olika ord ger ifrån sig olika smaker och aromer. Ord som älskling och vän ger ifrån sig en god smak och angenäm doft och skapar glädje hos människor och en atmosfär som det är ljuvligt att vara i. Svordomar ger ifrån sig smaker och aromer som inte är positiva, utan förpestar och bryter ner. Således blir de hinder för oss när vi ska sprida himmelrikets doft omkring oss. Vi är kallade att leva ut himmelriket redan här på jorden som vi bär inom oss.
Befinner man sig i en situation där man blir arg antingen på sig själv för att man strulat till det eller på någon annan för att de betett sig illa kan man känna en enorm dragning till att svära, förbanna och kränka. Mitt råd är då att ta till Jesus bön och ropa ut ”Herre, Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare” och göra det så många gånger man finner det nödvändigt. Istället för att ge efter för köttets gärningar ropar man om hjälp från Gud att kunna älska, förlåta, behärska sig, ha tålamod och sprida god doft istället för dålig, bygga upp istället för att riva ner.
