Jag heter Cecilia Juuti (fd Grankulla), 27 år. Har bott i Karis, Finland; Vancouver, WA, USA; Kokkola & Vasa, Finland och nu i Sylvan Lake, Kanada. Min man Andrew & jag har en dotter Noelle 3 år och son Cannon snart 2 år. Jag är hemmamamma och min man jobbar på sin farbrors jordbruk.
Jag har vuxit upp som stadsbo så att komma hit och anpassa mej till “farm life” har varit en lärorik och intressant erfarenhet. En höst fick jag en intensivkurs på kanske 45 minuter och körde iväg med skördetröskan. Jag trivs så bra här i Kanada, Klippiga bergen är fantastiska och prärien också.
Jag älskar relationer och tror på att det viktigaste vi kan göra här på jorden (efter att växa i vår relation med Gud), är att vårda våra relationer. Flera dagar i veckan lämnar jag mitt råddiga hus och alla måsten, hoppar i bilen och far på kaffe till någon av våra vänner. Saknaden efter min familj långt borta är jättestor, men Gud har satt fina människor runt om mej här och jag är tacksam för FaceTime och Facebook så vi kan hålla kontakt!
Mina andliga hem har varit många, men är nu här i Sylvan Lake Apostolic Lutheran Church. Vi är inte en stor församling, men människorna är underbara! Min tro på Gud är allt för mej, den blev personlig när jag var 11 år. Vi upplevde många svåra saker i vår familj och en natt slog det mig som ett slag i magen hur ensam och rädd jag kände mej. Familjen var söndrig, vännerna var långt borta i USA och jag kände hur ansvaret över mina syskon föll över mej. Jag ropade ut till Gud den natten “om Du är där så behöver jag Dig nu.” Jag kände Hans armar runt om mej och Han har varit trofast sen dess.
När jag lever mitt liv för att ge Honom ära så har det inte så stor betydelse vad som kommer emot, eller om mitt liv inte går som jag själv planerat. Han är med oss alla dagar och bär oss när vi inte orkar själv.
Jag har velat bli mamma mer än något annat sedan jag var liten. Jag tackar Gud så ofta för våra fina barn för jag vet att det är inte en garanti att ha fått dem. De är ju Guds barn, som vi har fått “låna” en tid och därför försöker vi njuta av varje stund vi får med dem. Jag skulle gärna ta alla lidande barn i världen under mitt tak och ge dem en varm säng och oändliga kramar, men det bästa (och ofta enda) jag kan göra är att be brinnande böner för dem. Att de ska få känna sig älskade och trygga, och få lära känna Jesus.
En bibelvers som varit så viktigt för mig genom livet är från Jesaja 41:10-13: “Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.”
