Detta är den första av två artiklar som behandlar frågan om abort. Del 2 kommer att publiceras om en vecka.
I våra västerländska samhällen ser man på abort som en mänsklig rättighet. Någonting som visar på hur långt vi kommit i samhällsutvecklingen och hur fria vi är som individer. För vissa är abort inte bara en rättighet utan också en skyldighet. Ända till den graden i Finland och Sverige att vårdpersonalen på ett sjukhus är tvungen att utföra en abort trots att man pga. samvetsskäl eller religiös övertygelse inte skulle vilja göra det.
Är då detta fenomen med abort någonting nytt? Om vi ser på historien har det vi sammanknippar med abort utvecklats under 1900-talet i takt med en allt mera utvecklad sjukvård och en lagstiftning som i regel blivit liberalare gällande när och på vilka grunder man får utföra en abort.
Men att man gör sig av med ”oönskade” barn har funnits under hela mänsklighetens historia. I Norden var det under vikingatiden sed att barnets far efter förlossningen inspekterade barnets hälsa, om barnet visade sig vara missbildat kastades det i havet eller lämnades i skogen för dö. Efter att kristendomen fått fotfäste här försvann dessa seder mer eller mindre med tiden, för att sedan dyka upp igen under senare tid i den form vi ser idag.
Så vilka argument används för att förespråka abort? Och hur kan man genomskåda dem och med en kristen värdegrund argumentera att det är fel? Nedan listas några vanliga påståenden som abortförespråkarna använder:
”Kvinnan har rätt till sin egen kropp”
Kanske ett av de vanligaste argumenten för abort man hör. På samma gång är det väldigt få som har reflekterat över vad det betyder. Ingen frågar av en gravid kvinna ”hur mår din kropp?” när man syftar på barnet som hon snart skall föda. Givetvis för att man ser det som två olika personer och kroppar. Det är en helt ny människa som formas och utvecklas. Det här ses som en självklarhet om barnet är önskat, men om så inte är fallet tycks man helt och hållet blunda för detta faktum.
”Ett foster kan inte räknas som en människa”
Många menar att fostret blir en människa först när det föds och att det därför inte är mord att abortera ett foster. Man säger bl.a. att eftersom fostret saknar medvetande, känslor och personlighet kan man inte tillskriva det samma värde som en vanlig människa.
För det första är fostret helt klart en människa, dock i sitt första utvecklingsstadium. Vem har räknat ett barn för mindre människa än en vuxen trots att barnet också skall utvecklas mycket innan det kan räknas som en vuxen. Om man dessutom tillskriver en människa sitt värde pga. medvetande, känslor och personlighet är man inne på en mycket farlig väg. För vems uppgift är det att avgöra? Det finns många nyfödda som är så svårt skadade att de mer eller mindre saknar dessa egenskaper. Har de något människovärde? Hur mycket skall man ha av dessa för att räknas som människa? Listan kunde göras lång.
I nästa artikel kommer jag att ta fram flera argument för abort och hur vi kan genomskåda dem.
