Äkta kärlek och gränslös nåd

Sommaren 1967 följde en halv miljard människor med TV-sändningen Our world, där rockbandet Beatles, på höjden av sin karriär, uppträdde med sången All you need is love. Den trallvänliga sången om kärlek blev snabbt hippiekulturens egen ’nationalsång’. För dem som då levde i hippiekollektiv i San Francisco, California (i delstaten nedanför den stat där jag själv föddes 3 år senare) representerade sången det som de så innerligt gärna ville tro på: att kärleken är svaret på alla frågor. Att kärlek är det enda vi behöver.

Idag anses sångens budskap av många vara naiv och världsfrånvänd. Få är väl de som tror att hippiekulturens motto make love, not war är ett svar på de världsproblem som finns ännu idag. Kanske man ändå kan konstatera att John Lennon hade både rätt och fel då han skrev sången? Tänk om vi alla faktiskt behöver kärlek mest av allt, men inte den slags kärlek som är inspirerad av psykedeliska droger och normlöshet? Tänk om det finns en kärlek som fyller allas vår längtan, formar oss till bättre människor och gör den värld vi lever i till en bättre plats för alla?

En av söndagarna i kyrkoåret har temat kallelsetider. Du och jag och varenda människa på denna jord är kallade, men till vad? Och av vem? Svaret på de frågorna stavas e-v-a-n-g-e-l-i-u-m och sammanfattas i det som kallas för Lilla Bibeln, dvs Bibeln i ett nötskal: Så älskade Gud världen att han utgav sin ende Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16). Gud älskar alltså världen – inklusive dig och mig – så mycket att han kallar oss. Han kallar oss att först och främst ta emot hans kärlek. Det ögonblick då vi fattar att det finns Någon som skapat oss, älskar oss och vill oss väl, ja, då förändras våra liv. När vår längtan efter kärlek möter hans orubbliga kärlek, ja, då är vårt ständiga sökande efter bekräftelse slut. När våra sår, vår skam, vår brustenhet möter hans nåd och barmhärtighet, ja, då kan vi sluta låtsas vara perfekta, osårbara. Då kan vi börja leva ärligt som de vi verkligen är. Dem vi är skapta till att vara.   

Guds kallelse kommer inte till oss på hög volym. Vi märker den bara om vi stannar upp, stänger av nät-bruset och låter själen hinna i kapp oss. Där, i stillheten och vilan, hörs en mild, inre röst som kallar: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. (Matt 11:28). Guds röst kallar oss till äkta kärlek och till gränslös nåd. 

Liknande inlägg:

Kontakta oss

Tror du att arbetet med UngiTro är något som du skulle vilja pröva på, eller vill du ge feedback angående nätportalen? Tveka inte att ta kontakt genom att klicka här, eller genom att sända ditt meddelande till ungitro@gmail.com.