Det händer att saker som är annorlunda och nya kan verka konstiga. Det händer ofta när man flyttar till ett nytt land, som jag gjorde för några månader sen. Jag kom till Cypern för att vara volontär – och insåg snabbt att en annan kultur råder på den här ön jämfört med hemma i Finland.
Inte alltid solklart
Låt mig ta ett exempel på något som är annorlunda här i Mellanöstern: människorna talar med höga röster. Och jag menar riktigt höga röster! Härom veckan hörde jag tre av mina kollegor samtala i ett rum intill. Jag var helt säker på att de var mitt uppe i ett stort gräl. De ropade så högt åt varandra på ett språk som jag inte kan, att jag tyst började be till Gud för arbetskamraterna och deras kommunikation. ”Hjälp dem att förstå varandra, Gud!” bad jag. Senare visade det sig att mina kollegor inte alls hade grälat överhuvud taget. De hade bara varit ivriga inför ett nytt projekt, och ropade därför högt där de stod och planerade tillsammans. När de senare hörde att jag hade bett för deras ”gräl”, kunde de knappt sluta skratta! Nu har händelsen blivit en rolig historia på arbetsplatsen…
Ibland är olikheter lustiga, men andra gånger är olikheter inte så lätta att handskas med. Det kan gälla andra länder och kulturer, men det kan också gälla människor i vårt eget land – kanske till och med i vår egen familj. Enskilda människor kan vara så annorlunda jämfört med oss själva, att det kan vara svårt att veta hur man ska förstå och komma överens med varandra. I sådana situationer när olikheter blir synliga, kan det vara till hjälp att komma ihåg två sanningar som Bibeln talar om.
Bibelns lösning
För det första ger Jesus ett tydligt bud i Johannes 13:34 – att vi ska älska varandra. Vi kan älska andra människor, och acceptera dem som de personer de är, utan att för den skull förstå eller hålla med om allt som de säger eller gör.
För det andra förklarar Bibeln att Gud har skapat alla människor och folkslag till sin ära, och gett oss alla olika möjligheter att förhärliga Gud (Jesaja 43:7, 1 Petrus 4:10). När jag kommer i kontakt med ett främmande folk, som har en kultur som verkar annorlunda och konstig i mina ögon, får jag påminna mig själv om att just det folkslaget har ett särskilt sätt som de kan ära Gud på. Också i mötet med enskilda människor som jag inte ”klickar” med särskilt bra, är det viktigt att inse att även de bär på en unik portion med nåd från Gud. Det finns liksom guldkorn gömda i alla människor – också i dem som är annorlunda. Jag behöver dem! Och de behöver mig. Om vi anstränger oss att lägga märke till det guld som finns i andra människor, kommer vi att leva så mycket rikare liv.