Vad är trovärdigt? I dag talas det mycket om källkritik och fake news, men hur vet man om en källa är trovärdig eller inte? Hur vet man vad som är sant och vad som är påhittat?
Om det gäller till exempel en längre tidningsartikel, låt oss säga om skogsskövlingen i Amazonas, kan skribenten intervjua ögonvittnen, han kan intervjua sakkunniga från olika vetenskapsgrenar (t.ex. biologi, politik, ekonomi), han inkluderar fotografier och diagram i artikeln osv. Ju fler detaljer som finns med, desto lättare kan läsaren bilda sig en uppfattning om ämnet.
När det är något riktigt speciellt kan man hamna att jämföra olika källor. Då kan det verka som om vissa källor är motsägelsefulla. Det kan vara så. Men det kan också vara så att verkligheten är mer komplex än vad vi till en början föreställer oss. T.ex. brottsmål är ofta komplexa.
När det gäller Bibelns trovärdighet kan vi precis som i fallet med tidningsartikeln få en bättre bild om vi ser på de många detaljerna. En sådan är att det finns tusentals manuskript eller kopior av de olika texterna och de är sinsemellan i det stora hela väldigt lika. En annan detalj är att det tidsmässigt är en väldigt kort tid mellan manuskriptens tillkomst och de händelser som de beskriver. Det här är faktiskt anmärkningsvärt, för det finns andra historiska källor som historiker betraktar som tillförlitliga trots att de har ett mycket färre antal avskrifter och trots att avståndet i tid mellan händelsen som beskrivs och nedtecknandet är mycket längre. Att evangeliernas berättelser är lite olika kan jämföras med ett brottsmål där vittnenas berättelser är lite olika, även om de talar sanning, därför att verkligheten är mer komplex än vad ett enskilt vittnesmål kan fånga.
Evangelierna tillkom så pass nära efter att Jesus var verksam att många människor som själva var med kunde bekräfta det som skrevs ner. Det var så många som själva visste vad Jesus hade sagt och lärt att det i praktiken var omöjligt för förvanskningar och villoläror att komma med i Bibeln. Bibeln bygger inte på uppenbarelser som bara en person sägs ha sett (såsom islam ser på Koranen eller såsom mormonerna ser på Mormons bok) och som därför inte kan verifieras.
Bibelns trovärdighet kan mätas med inomvärldsliga metoder, men det speciella med Bibeln är att den knyter ihop det inomvärldsliga, som kan verifieras, med det utomvärldsliga, det andliga. Ett exempel är berättelsen om Jesus på förklaringsberget (Matt 17:1-5). Om det var påhittat hade alla tre, Petrus, Jakob och Johannes, varit tvungna att hitta på det tillsammans och sen hade de varit tvungna att hålla masken när berättelsen spreds, troddes och nedtecknades.
Det är just den berättelsen som Petrus senare anknyter till när han han vill förklara Bibelns speciella gudomliga ställning (2 Petr 1:16-21):
Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst för er, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. Han fick ära och härlighet från Gud Fadern när rösten kom till honom från den majestätiska Härligheten: “Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.” Den rösten hörde vi själva från himlen när vi var med honom på det heliga berget.
Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss […] Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
Magnus Dahlbacka
