Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.
Psaltaren 24:7,10
Det här är en vers från psaltarpsalm 24. Det är en pilgrimssång som handlar om hur Ärans konung, alltså Gud själv, rider in genom portarna och möter sitt folk i Jerusalem. Man kan fundera hur en port kan höja sitt huvud – vad är ens huvudet på en dörr? Det här är hebreiskt språkbruk där det inte handlar om huvudet, utan portens huvudhöjd – ni portar, bli högre! Varför? Jo, ståtliga och uråldriga som Jerusalems portar må vara, så har de aldrig mött en så stor och hög hjälte som Herren Sebaot själv. Nu måste de höjas och bli större för att ta emot honom.
Palmsöndagen handlar om hur Jesus rider in i Jerusalem och blir mottagen av folket som en konung (Joh 12:12-24). Jesus är ärans konung, den som psaltarpsalmen talar om. Men han är kanske inte konung på det sätt som folket tänkte sig. Jesus sade till Pilatus: “Mitt rike är inte av den här världen.” Jesus hade inga ambitioner på att ta över kungakronan i Palestina, ännu mindre bli kejsare i Romarriket. Han är en större konung än så: Han är Guds son och vår Herre (Joh 20:28). Han är himlens konung, men han kom till jorden för att rädda oss.
När folket sprang fram med palmkvistar i händerna och jublade på palmsöndagen, ropade de ”Hosianna! Herre, rädda oss!” Deras frälsare är här. Men de anade inte hur mycket Jesus skulle rädda: han ville inte bara rädda det judiska folket från romarna, utan hans frälsning skulle nå ut ända till jordens yttersta gräns och rädda alla människor från syndens, dödens och djävulens våld. Det var anledningen till att Jesus tågade in i Jerusalem den dagen: han skulle ge sitt liv i lösen för alla andras.
För att ta emot Guds son borde portarna i Jerusalem med rätta ha höjt sina huvuden – men Jerusalem tog inte heller emot honom. Vägen till frälsning blev en väg av lidande. Kungakronan blev en krona av törne. Ärans konung steg nu in på förnedringens väg – för bara genom att ta all synd och död på sig kunde han göra dem om intet. Jesus måste bli förnedrad och plågad och dödad, för det var straffet för vår skuld. Vägen in genom Jerusalems portar gick till Golgata och korset där. Men bakom korset följde den tomma graven och den stora segern.
”Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
Johannesevangeliet 3:14-16
