“Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå.” (Mark 10:33-34)
Fastlagssöndagen är den sista söndagen innan fastetiden börjar. Traditionellt har man ätit mera under tiden strax före fastan. Speciellt under fastlagstisdagen som är den sista kvällen innan fastan har man firat och frossat ordentligt. I södra Europa är traditionen att man har karneval innan fastan. Då äter man framför allt kött eftersom man inte äter kött under fastan. Det är också därifrån som ordet karneval kommer för Karne betyder kött medan vale betyder farväl.
För några veckor sedan firade vi Jesu dops söndag. Då såg vi hur Jesus gick ner i Jordan för att bli döpt. Vid Johannes dop bekände man sina synder och det var ett omvändelsens dop. Jesus som var syndfri insisterade ändå på att få bli döpt. Där bekände Jesus att Han utfört dina och mina synder.
Därefter började Hans färd upp mot Jerusalem. Det är under den vandringen Jesus nu stannar upp och berättar för sina lärjungar varför de är på väg till Jerusalem. Jesus vet vad som väntar, men berättar nu också för lärjungarna. Inte nog med att vandringen är tung och het, men Jesus vet också att när Han kommer till målet så blir Han övergiven, torterad och slutligen dödad. Ändå går Han villigt mot döden. Jesus vet hur mycket Han kommer att få lida, men Han gör det för oss.
Men varför behövdes lidandet? Räckte det inte med att Han dog? Här finns oändligt med svar i Bibeln. Det första vi kan nämna är att mänskosläktet svikit Gud. Men Gud sviker ändå inte oss utan tjänar oss och offrar sig i vårt ställe. Han kom också för att uppfylla det som sagts om Honom genom profeterna. Profeten Jesaja säger ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade”.
För det andra kan man nämna uttrycket ”den bästa medmänniska är den som varit med om samma sak”. Därför går inte Jesus bara in i döden utan också i värsta lidandet och den värsta ångesten. När vi lider vet vi att Jesus gått igenom samma svårigheter. I Hebreerbrevet 4:15 läser vi ” Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd”
Tänk dig det! Jesus led för att för att vi skulle få den bästa tröstaren. Men ännu större, Han dog och uppstod för att vi skulle få frid!
