Bönen (Luk 11:9)
Få saker har så många löften knutna till sig i Bibeln som bönen, men få saker är det vi försummar så mycket som den, och ännu mindre kanske vi förstår den. Få saker är så enkelt som att be, men få saker kan kännas så tungt.
Vi tänker fort att bönen är någon slags börda som Gud har givit oss där vi ska prestera något inför Gud, där vi måste hitta de ”rätta” orden och ha den ”rätta” känslan. Inte att undra på att det kan kännas tungt att komma inför Gud i bön.
Sanningen är att Guds tanke med bönen är det motsatta, för bönen är inte först och främst tänkt för dem som ”lyckas” med kristenlivet, utan den är till för dem som behöver Jesus oavsett hur kristenlivet går. Ja, jag vågar påstå att själva definitionen på en kristen är någon som behöver Jesus. Jesus säger själv att: ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3).
Det är nämligen bara den som inte äger något själv som ber om nåd och som söker sig till honom som har allt. En norsk präst som heter Ole Hallesby skriver i sin bok, Fra bønnens verden – ”det är bara den hjälplöse som kan be”. Jag tror det ligger en djup sanning i detta citat. Bönen var nämligen inte tänkt som ännu ett bud för oss att hålla, utan det var en gåva. Bönen var inte tänkt som ännu en börda, utan som en plats där vi får lägga av oss våra bördor (Matt 11:28-30). Det är nämligen inte Gud som behöver våra böner, utan det är vi som behöver Gud, och han knackar på vår hjärtas dörr och ber om att få komma in (Upp. 3:20).
Men så kanske du har provat att be, och du har så svårt att få fram ett enda ord, antingen för att du är så okoncentrerad, eller för att du inte har lust att be, du känner dig likgiltig och kall! Detta motstånd kan vi förvänta av vår mänskliga natur som är i fiendskap med Gud. Men det är just i dessa situationer som det är viktigt att minnas att bönen är för den hjälplöse, och så får du lägga också din ovilja och likgiltighet inför Gud, och komma ihåg att Gud också hör den bönen som du inte orkar uttrycka i ord, för:
”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord” (Rom 8:26). Och orkar vi uttrycka ord så kan vi stämma in med Jesu lärjungar: ”Herre, lär oss att be” (Luk 11:1).
Jag tror att en av de viktigaste bönerna i Fader vår som Jesus lärde lärjungarna var: ske din vilja! Vi har nämligen en allsmäktig och god Gud som har givit oss allting, ja, även sitt eget liv för våra synders skull. När vi vet det så kan vi tryggt be att hans vilja ska ske, eftersom vi vet att han vill vårt jordiska och eviga bästa, mer än vi själva vill det.
