Bön 4: Vårt dagliga bröd giv oss idag.
”Vi ber här att Gud varje dag ska ge oss och alla det vi behöver, och lära oss att ta emot allt med tacksamhet.” (Luther).
Med bröd menas allt vi behöver för att leva i den här världen. Dagligt bröd före syndernas förlåtelse betyder inte att bröd är viktigare än frälsning, men vi kan inte förkunna evangeliet till nödlidande utan att samtidigt också ge dem mat.
Vi bekymrar oss för dagliga behov, men Gud har lovat att ta hand om sina barn (Matt 6:25-34). Han har inte lovat oss välstånd eller ett sorglöst liv. Men han säger att var dag har nog av sin egen plåga.
Jesus lär mig att tänka OSS. Vi har medansvar för de fattiga i vår närhet (1 Joh 3:17) och vi ber om hjälp att dela världens resurser rätt.
Bön 5: Förlåt oss våra skulder
Detta är bönen framom alla böner för en kristen.
Vi är skapade till Guds avbild och är ansvariga inför vår skapare. Allt sedan Adam och Eva har synd mot Gud lett till skuld. Gud frågar vad vi har gjort i förhållande till de goda gränser som Gud gav. (1 Mos 3:9–11).
Skulden är tudelad. Något har vi allt ifrån födseln, i arv från Adams fall (Rom 5:12). Vi saknar den sanna kärleken och gudsfruktan. Därtill kommer alla handlingar i tankar, ord och gärningar som bryter mot Guds bud (Kol 2:14).
När vi ska ta bort synden börjar vi med det yttre. Det gör ont att upptäcka att den sitter djupt i hjärtat. Det är ett evangelium från Jesus att han uppmuntrar oss att be om förlåtelse för all skuld.
Han förkunnar själv budskapet om nåd till oss (Mark 2:5). Synden blir förlåten för Jesu skull. En fullkomlig syndaförlåtelse, för synden i hjärtat och för alla våra handlingar och försummelser.
När det står våra skulder, handlar det också om att vi känner oss delaktiga i hela vårt folks synd som Daniel gör i kapitel 9:3–10.
Bibeln uppmuntrar oss vidare till en vandring i ljuset där vi bekänner våra dagliga fall. Han är trofast och rättfärdig och Jesu blod renar från all synd. (1 Joh 1:9).
Såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Jesus upprepar i Matt 6:14-15 sambandet mellan förlåtelsen från Gud och förlåtelsen till våra medmänniskor. Någon offrar sin eviga salighet för att de inte vill förlåta sin medmänniska.
Jesus talar om den orättfärdige tjänaren som inte vill förlåta sin bror (Matt 18:23-35). Mannens huvudproblem var att han trodde att han själv kunde betala sin skuld och därför inte förstod räckvidden av Herrens oändliga nåd (v. 24–27).
För några uppriktiga kristna är det här en svår punkt. De har utsatts för onda handlingar av andra människor. Då blir det svårt att förlåta. De känner hat och tror att hoppet är ute.
Den sårade ska få komma med sina hatkänslor till Gud. Hos Gud finns förlåtelse också för denna synd. Så är förlåtelsen mot vår nästa inte ett ”krav”, utan en frukt av försoningen som flödar in i vårt hjärta.
