För några år sedan jobbade en av mina vänner på en arbetsplats där det fanns mögel i fastigheten. Under den tiden skrev jag bönedagbok några dagar i veckan och ett av mina återkommande böneämnen i bönedagboken var att situationen på min väns arbetsplats skulle lösas på något sätt.
Nu, några år senare när jag grävde fram bönedagboken en dag och läste lite vad jag skrivit kan jag konstatera att jag fått svar på bönen för min väns arbetsplats, dock på ett sådant sätt som jag inte kunnat föreställa mig. Det är nämligen så att jag genom mitt jobb är delaktig i processen av att ställa sakerna till rätta i omtalade fastighet. Även om min vän inte längre jobbar på samma arbetsplats så innebär renoveringen/nybyggnaden av fastigheten ett glädjeämne för hundratals andra människor.
Med detta vill jag uppmana dig till att testa på att skriva bönedagbok. För tillfället skriver jag inte dagbok men vad jag minns var bra med att göra det var bland annat det att jag gav mig själv möjlighet att samla mina tankar och det som jag hade på hjärtat på ett helt nytt sätt inför Gud. Du har kanske någon gång satt dig ner för att be, för att sedan finna dig själv i en storm av tankar och till slut kanske du har glömt bort varför du ens satt dig ner från första början. Det var just detta som ibland hände mig och det som fick mig att börja skriva bönedagbok till Gud.
Det är inget fel med att komma inför Gud och bara be fritt för det man tänker på. Det positiva med det är att man kan göra det närsomhelst och på så sätt bjuda in Gud i sin vardag var man än är. Det fina med att skriva bönedagbok är bland annat två saker. Som sagt, så ger du dig själv möjlighet att samla din tankar när du skriver. För det andra så kan du ju gå tillbaka och läsa det som du skrivit (läs: det du bett om/för) senare för att konstatera att du fått bönesvar lite så som jag berättat om här ovan. I min bönedagbok hade jag också skrivit ner saker som än idag är aktuella böneämnen och det påminner mig om att jag får vara uthållig i bönen men jag vet att Gud hör och alltid svarar på bön, dock inte alltid (kanske till och med sällan) på det sätt som jag tänkte mig. Ty Gud har hela bilden för sina ögon medan jag bara kan se en kort bit åt gången.
”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus” (Fil 4:6-7)
