Med ordet martyr avser man en person som blivit dödad för sin kristna tros skull. Ordet betyder vittne eller vittnesbörd. Som den första martyren räknas Stefanus, som blev stenad på grund av sitt starka vittnesbörd om att Jesus är världens frälsare (Apg. 6 och 7). Under Gamla testamentets tid dödades också judiska profeter för sina vittnesbörds skull, men begreppet martyr har uppkommit inom kristenheten.
I urkyrkan var martyriet skrämmande utbrett. Eftersom kristendomen var förbjuden i Romarriket under de första århundradena, blev tusentals människor ihjälslagna, ihjälbrända, uppätna av vilda djur på Roms arenor mm. – för att de bekände sin tro på den uppståndne Jesus. Blodet från martyrerna fick ändå en motsatt effekt än vad förövarna tänkt sig. Människor blev kristna då de såg den frimodighet och trygghet de kristna kände inför sin död. Människor har blivit martyrer genom historien, bland hednafolk, muslimer, kommunister mm. Tyvärr är martyriets tid ännu inte förbi. I många länder lider alltjämt våra bröder och systrar martyrdöden för Jesu skull.
Bibeln talar rakt på sak om att vi måste räkna med att bli dödade för vår tros skull. Alla blir inte dödade men alla räknas vi som slaktfår (Ps 44:23). Men döden ska inte kunna skilja oss från Kristi kärlek, understryker Paulus (Rom 8:36-39). Vi utlämnas visserligen åt döden för Jesu skull men hans liv blir synligt i vår kropp (2 Kor 4:11). Martyrerna var ändå trygga och väntade att Gud ska uppväcka dem till liv igen (Rom 14:8). I slutet av Bibeln ser vi att martyrerna också väntar att Gud som är rättfärdig, en dag ska utkräva hämnd för deras blod (Upp 6:10). Vi ska dock inte själva söka döden eller kasta bort den dyra Guds gåva som livet är. Döden är vår fiende som är besegrad av Livets furste (1 Kor 15:53-57). Genom tron är vi döda från synden men lever för Gud i Kristus Jesus (Rom 6:11).
Inom islam lär man helt annorlunda om martyrskap. Där finns det ett förhärligande av döden på ett sätt som är helt främmande för en kristen. Att dö i strid för Allah räknas som förtjänstfullt och t o m eftersträvansvärt. Islam kallar sina efterföljare att döda andra och själv bli dödad. Koranen lovar en direkt passage till paradiset för dem som dör i kampen mot ”de otrogna” (Koranen 3:157-158). Därför förhärligas också självmordsbombare som försöker döda så många fiender som möjligt samtidigt som han själv dör. Efter sin död utropas bombaren till hjälte och ”martyr”, något vi kristna ser som groteskt.
Jihad är ursprungligen en term som betyder självprövning, kampen mot köttet och djävulen inom oss själva. Men ordet har också betydelsen heligt krig, våldet mot dem som inte är rättrogna muslimer. Koranen uppmanar muslimer att döda avgudadyrkare och motståndare (2:190-194). Det är skäl att minnas att alla självmordsbombare ingalunda är övertygade frivilliga, utan hjärntvättade, lurade spelbrickor i ett cyniskt spel. De kan också vara människor som själva bestraffas med döden på detta grymma sätt.
I vår tid ifrågasätter allt flera muslimer både Koranen och våldet i den religion de vuxit upp med. Det pågår en kristen väckelse i många muslimländer idag. I takt med att många muslimer blir kristna och därför betraktas som avfällingar, växer antalet riktiga martyrer också bland dem. De dör i händerna på rasande jihadister men de lever med Jesus!
