Om bönen
Jesus lärde sina lärjungar denna bön två gånger (Luk 11:1–4 och Matt 6:7–13). Hos Lukas understryker Jesus att vi alltid kan be, tjata och klaga till Gud. Du kommer aldrig olägligt!
Hos Matteus understryker Jesus skillnaden mellan hednisk bön och kristen bön. Hedningen tänker sig bönen som en gärning som måste uppfyllas för att få ”guden” att handla. Den kristne får se bönen som en gåva.
Ole Hallesby säger i sin bok ”Från bönens värld”: Bön är att öppna för Jesus och släppa in honom till sin nöd. (Upp 3:20). Vilken nåd!
Bönens uppbyggnad
”Fader vår” innehåller en inledning, sju böner och en avslutning. De tre första bönerna har fokus på Gud, hans namn, hans rike och hans vilja. De fyra följande handlar om våra behov, dagligt bröd, förlåtelse från Gud och människor och hjälp i frestelser.
Fader vår
”Gud vill härigenom uppmuntra oss att tro, att han är vår rätte Fader och vi hans rätta barn” (Luther). Gud vet vad vi behöver (Matt 6:32). En far med en intensiv och beskyddande ”modersomsorg” (Jes 49:16).
”Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena.” (Lina Sandell).
Han är VÅR far. Vi tillhör en gemenskap, tillsammans med andra i den kristna församlingen på jorden, både lokalt och i den världsvida kyrkan.
Som är i himlen.
Gud är samtidigt den upphöjde, avskild från sin skapelse, som ”bor i ett ljus dit ingen kan komma” (1 Tim 6:16). Det fyller oss med vördnad och sann gudsfruktan.
Vi är inte panteister som tror att gud finns i allt och alla. Men han är vårt ursprung, vår skapare och vår uppehållare. Han gör att ditt hjärta slår idag! (Job 34:14–15).
Bön 1: Helgat varde ditt namn
”Guds namn är heligt i sig självt, men vi ber i denna bön att det ska hållas heligt också hos oss” (Luther). Hur kan detta ske? ”När Guds Ord lärs rent och klart, och vi som Guds barn lever heligt efter det.”
I 2 Mos 3:1–15 uppenbaras Guds namn, JHVH. Namnet beskriver vem han är. Gud uppenbarar sig i 2 Mos 3 som domaren över synden, men allra mest som frälsaren, genom att han stiger ner för att befria sitt folk från slaveriet.
Berättelsen pekar framåt mot den stora frälsningsgärningen, befrielsen från våra synder genom Jesu död och uppståndelse. Guds namn visar inte på ett särskilt egennamn, utan på allt det Gud är och har gjort som vår frälsare och för vår räddning.
Vi ber om att vi inte skulle ”vanhelga” Guds namn med obibliskt tal eller förkunnelse om Gud och vår frälsare Jesus Kristus, eller med ett liv som strider mot Guds ord. (2 Pet 2:2).
Vi ska inte lära av djävulen som drar Guds Ord i tvivel, och som sår tvivel på Guds godhet och helighet (1 Mos 3:1–5). Istället ska vi ära och tacka Gud i ord och handling (Kol 3:17).