Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.
De orden, hämtade ur Jesaja boks 40:e kapitel, är förmodligen understrukna i många biblar i vår värld. Var och en behöver vi ju kraft för vandringen. Men samtidigt finns det personer för vilka detta löfte från Gud blir någonting mer än så – ja, nästan ett slags nystart i livet. David Lövsund har den erfarenheten.
Från topp till botten
David är född och uppvuxen i Snåre i Kronoby. Som praktiskt sinnad son i en jordbrukarfamilj var vägen, som han såg på saken, utstakad och klar från tidig ålder:
– Efter grundskolan gick jag en treårig utbildning till landsbygdsföretagare och efter det skulle jag ”vinna arbetslivet”. Jag har alltid tyckt om att arbeta och såg fram emot att visa vad jag går för. Det är ju inte alla gånger så lätt för unga att komma in i arbetslivet i dag, det var en orsak till att jag ville visa att jag klarade av mina uppgifter mer än väl.
Bakom stressen och viljan att arbeta hårdare än kollegorna fanns också andra orsaker. Inte minst mobbning under högstadie- och studietiden, på grund av att han är kristen, hade lagt grunden till att söka sitt värde i prestationer. David kände att han måste prestera och nå bästa möjliga resultat för att duga.
För två år sedan tog ändå vardagen sig en rejäl vändning. En stor utmattning kom över David och det blev början på en mödosam, men också ögonöppnande, väg till ett annat synsätt på sig själv och tillvaron.
– För mig blev det så att huvudet fungerade som det skulle, medan kroppen var helt utslagen. Hjärnan kunde gå på högvarv, samtidigt som det ändå inte var möjligt att uträtta någonting alls. Jag var helt slut och illamående, hade dålig mage, ångest, svindel och sömnsvårigheter.
David minns speciellt bilresan hem från en arbetsdag. Hjärtat slog kraftigt, svetten rann och han trodde att han skulle dö. När han kom innanför dörren till hemmet kollapsade han på golvet. Hustrun Emilia var hemma och bad för David i Jesu namn, varpå kroppen genast lugnade sig – det mest konkreta och ögonblickliga bönesvar David säger sig ha upplevt.
Ja, de två senaste åren har varit tunga inte bara för David, utan naturligtvis också för Emilia. När makens krafter tröt föll alla vardagens sysslor på henne. Hur har hon upplevt situationen?
– Det är klart att det på många sätt har varit tungt, men samtidigt har jag tänkt att det inte finns andra alternativ än att kämpa på. Ibland har jag också funderat över om David någonsin kommer att bli bra igen, eller om även jag själv kommer att bli utbränd.
Fyrbåkar i mörkret
Men orken har trots allt räckt till, och under det senaste halvåret har gryningsljuset allt mer börjat gå upp för paret Lövsund.
– Från sjukvården tycker jag mig inte ha fått vare sig hjälp eller förståelse, säger David. En del av dem jag har träffat har inte ens tagit mig på allvar. Allt det här ledde till att jag i slutet av sommaren 2019, då jag var i verkligt dåligt i skick, tänkte att jag ger upp med att försöka få hjälp den vägen.
I stället började David ofta, ibland till och med flera gånger i veckan, ta del av förbön och själavård. Förbönsstunderna har varit mycket betydelsefulla och det var vid ett sådant tillfälle som artikelns inledande bibelord lästes och talade starkt. Han nämner också den stödgrupp för utbrända män som verkar inom LFF:s familjearbete som något värdefullt:
– I stödgruppen är vi män i alla åldrar med olika former av svåra erfarenheter i bagaget. Där har jag mötts av den förståelse som jag inte fick inom sjukvården, vilket har varit befriande.
David är fortfarande sjukskriven, men tack vare att krafterna på många sätt har tilltagit under det senaste halvåret hoppas han så småningom kunna börja arbeta igen. Planer på ett eget företag inom metallbranschen finns, och han säger med en självdistanserad glimt i ögat:
– Jo, jag ska börja arbeta som en tok igen!
Liten människa, stor Gud
Vilka insikter har då tiden i ”karantän” – för att anspela på ett aktuellt ord – gett paret Lövsund? Har något gott kommit ur all bedrövelse?
– Jag har fått inse att jag är älskad av Gud och duger som jag är, också utan prestationer. Min identitet finns inte längre lika starkt i det jag gör, säger David.
– När vi själva är svaga upplevs Guds styrka på ett helt annat sätt, tillägger Emilia.
David förklarar att han ibland har känt sig som gudsmannen Job i Gamla testamentet, som på ett till synes orättvist sätt tvingades genomgå svåra lidanden. Varför skulle just David – en ung, trevlig man som sköter sig och lever hälsosamt – drabbas av så mycket svårigheter?
– Nu tänker jag att Gud inte ville att jag skulle bli utbränd, men att han nog kan använda utbrändheten till att dra mig närmare sig. Vad skulle hänt om jag inte hade drabbats? Jag skulle kanske ha fortsatt jobba alltför hårt och försummat familjen och äktenskapet – och kanske till och med helt glömt Herren.
Emilia och David påminner om Jesu uppmaning i Matteusevangeliet 6:33: Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Som Guds barn får vi lita på att han förser med det vi behöver.
Frimodigheten att låta tron vara en naturlig del av vardagen har också ökat. Efter att själv ha tagit del av mycket förbön känner sig David inte längre främmande för att till exempel be för någon som är sjuk eller bekymrad.
Hos Jesus finns hopp
I vårt land finns många människor som lider av olika typer av uppgivenhet. Och den rådande coronapandemin har naturligtvis bidragit till att öka på den här känslan. Har Emilia och David Lövsund något att dela med sig till den som tärs av lidande och svårigheter?
– Om man är utmattad måste man komma ihåg att vila, någon annan utväg finns inte. Sedan får man komma ihåg att vända sig till Gud och ta del av förbön och själavård, säger Emilia.
– Som kristen tänker man lätt att man borde vara trevlig mot alla och alltid vara med på allt som ordnas. Men om man är trött måste man också få vara det. Man måste få vara sig själv, tillägger David.
Tankarna går till Jesu ord i Markusevangeliet 2:17: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare. Vi får med allt vad vi är komma till Jesus och be om nåd och förbarmande – vi får komma till honom som säger den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort (Joh 6:37).
