”Om allt jag gått igenom kan hjälpa någon annan, då har det varit värt det.”
Daniel och jag träffas en kall vinterkväll i det hem han delar med sin fina fru Adina. Jag har träffat honom några gånger tidigare och kunnat konstatera att han är en varm och glad människa som verkar livserfaren på något sätt, fast han är rätt ung. Vi har bokat nästan två timmar för intervjun, men det räcker inte alls. Med Daniel kan man lätt prata en hel kväll. Om livet, om tron, om allt mellan himmel och jord, men just ikväll ber jag honom berätta om sitt liv. Vad är det som har format honom till den fina människa han är idag? Här är Daniels egen berättelse:
”Jag föddes för 28 år sedan i Kållby, som äldst i en familj med sex barn. Vi flyttade ofta när jag var liten, men största delen av min uppväxt bodde vi i min pappas hemby Bosund. Det är inte alltid lätt att komma in i den täta gemenskap som finns i en by. Åtminstone var det inte lätt för mig. Under många år kände jag mig utanför och det hjälpte inte att vi hade problem hemma. Min pappa kämpade med alkoholism. Han ljög för att dölja sitt drickande och jag ljög för mina kompisar om vems flaskorna i vår källare var. När jag tänker på den tiden är det inte pappas drickande som var värst. Det var lögnerna.
Mina föräldrar skildes då jag gick i högstadiet och då spårade det ur för mig. Jag var rebellisk och sökte samtidigt efter folks godkännande genom att vara klassens clown. Jag började jobba med företag redan i 17-års åldern och på helgerna drack och festade jag. Festerna var det enda sociala liv jag hade, eftersom jag satsade all annan tid på jobbet. När jag tänker tillbaka på den här tiden ser jag tydligt att det fanns människor som bad för mig, för jag kände mig aldrig hemma i festandet. Så många gånger upplevde jag att den Helige Ande frågade mig ”Daniel, vad gör du här?”. Jag kände att Gud räckte ut en hand och sa ”Daniel, kom med mig istället”. Men jag tackade alltid nej till Guds inbjudan.
I 20-års åldern fick mitt liv en ny mening, som inte heller var speciellt hälsosam. Jag bestämde mig nämligen för att en dag bli miljonär. För att nå dit behövde jag arbeta hårt. Och det gjorde jag. Det slutade som för så många andra. Jag blev utbränd. Tiden som utbränd var jobbig men samtidigt så viktig. För då ledde Gud míg till kristna kompisar som jag kunde diskutera ALLT med. Jag blev så chockad över att också andra kunde ifrågasätta, fundera och ha tvivel. Jag tackar Gud för de kompisarna! De är nog största orsaken till att jag är kristen idag och har en personlig tro. För kristen tro håller att diskutera och ifrågasätta och ta reda på mer om. Nu kunde jag bättre förstå den pojke i mitt fotbollslag som irriterat mig så. Han log alltid och jag kunde inte förstå varför han var så glad. När jag senare lärde känna honom och blev nära vän med honom insåg jag att orsaken till att han alltid log var att han var en kristen man med en stark personlig tro. Gud använde honom för att visa mig att man faktiskt kunde var lycklig!
Också efter att jag fått nytändning i tron fortsatte Gud att jobba med mig. För två år sedan deltog jag i LFFs läger för unga vuxna på Kalvholmen i Karleby. Måndagen efter lägret var en vändpunkt för mig. Jag grät och sa åt Gud ”Jag ger hela mitt liv åt dej nu. Ta mig och led mig som Du vill.” Efter det var det så många pusselbitar i mitt liv som började falla på sin plats. Samtidigt fanns det också sådant som kom till ytan som jag måste ta itu med och bearbeta.
Hela livet hade jag haft en längtan att en dag hitta en ung, kristen kvinna att dela livet med. För många år sedan kom min mamma hem från en kvinnokväll och sa ”Daniel, nu har jag hittat den du kommer att gifta dig med”. Hon hade träffat Adina. Adina som gått på samma klass som jag i högstadiet. Adina som alltid funnits där i bakgrunden, i tankarna. Nu var tiden mogen för oss att träffas igen och jag bjöd ut Adina på dejt. Med henne föll allt på sin plats. Vi började sällskapa, förlovade oss, gifte oss och skaffade hus – allt inom 1 år. Tillsammans tackar vi Gud för hans perfekta timing och allt som han välsignat oss med.
När jag ser tillbaks på mitt liv ser jag tydligt Guds beskyddande hand. Min bön idag är att Gud ska kunna använda det jag gått igenom för att hjälpa någon annan. Om det jag upplevt kan hjälpa någon, ja, då var allting värt det. ”
Det är dags för mig att bege mig hem i vinterkvällen och jag frågar avslutningsvis av Daniel vad hans favoritvers i Bibeln är. Den vers han ger mig är hela evangeliet i ett nötskal. Det evangelium som blivit grunden, glädjen och kraften i Daniels eget liv.
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
