Det finns omkring 7,7 miljarder människor på jorden. När man tänker efter så är vi människor rätt små i jämförelse till allt annat. Just i detta folkvimmel kan man börja tänka på, att man bara är en i mängden. Även om vi känner oss betydelsefulla på den ort vi bor på, i den skola vi går i eller hemma i vår egen familj, så kan allt detta tappa betydelse när man tänker på hur stor världen är.
Då är det lätt hänt att man börjar ifrågasätta att det finns någon mening med just ens eget liv. Man kanske till och med ifrågasätter om Gud ser oss alla och om Han verkligen hör allas våra böner? Hur kan Han göra det när många ber samtidigt och hur kan Han älska just mig villkorslöst, när jag känner mig så väldigt liten i jämförelse med alla människor på vår jord.
Detta är frågor och funderingar som ofta kommer upp när jag tänker på hur liten jag är jämfört med vår stora värld. Bibeln är skriven för ca 2000 år sedan. Hur ska jag våga tro att det också gäller idag? Hur kan jag veta att Gud bryr sig om mig, och ser just mig, och hur skall jag våga lita på att allt som Gud har lovat, har han också lovat mig?
Men på alla dessa frågor svarar Gud genom bibeln och varje gång när jag läser olika bibelverser känner jag hur lugnet faller på. Ja, det är så enkelt och vackert, men samtidigt inte så lätt att förstå. Gud älskar just dig, oberoende av dina gärningar. Han har låtit sin egen son dö för att du ska få leva för evigt. Guds kärlek till oss människor är ingenting vi kan förstå, men vi får vila i de orden som han talar genom Bibeln. I Johannes första brev, kapitel 4, vers 10, kan vi läsa: ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder”.
I Matteusevangeliet kapitel 10, vers 29–31, kan vi läsa: ”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.” Med dessa ord får vi förlita oss på att Guds kärlek också gäller dig och mig. Gud känner dig och bor i dig genom hjälparen, den Helige Ande.
Vi, Guds barn, har alltså alla en egen plats på jorden och i himlen. Gud har skrivit våra namn i sin bok redan innan vi var födda. Psaltaren 139, vers 16, säger: ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.” Vi får alltså vila i den sanningen att Gud har skapat oss och vi får lita på att allt som står i bibeln även berör dig och mig, i dag.
Det är inte vi som har valt Gud, utan det är Han som har utvalt oss. I Johannesevangeliet kapitel 15, vers 16, står det: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Vi har alltså alla en betydelsefull uppgift här på jorden och vi behöver bara lita på att Gud visar oss vad den uppgiften är. Våra uppgifter ser olika ut beroende på vilka gåvor vi har fått, men alla uppgifter är värdefulla. Kraft till att utföra vår uppgift får vi via evangeliet, och just därför finns det en plats i en kyrkobänk, som är bara, bara din.
