”Han skall inte lämna dig eller överge dig”, läser vi i 5 Mos 31:8. I Bibeln har vi många löften om att vi aldrig ska bli övergivna av Herren. Vi får tryggt leva i hans närhet. ”Jag är med alla dagar intill tidens slut”, kan vi läsa vidare i Matt 28: 20.
Trots dessa underbara löften är ensamheten den största enskilda faktorn till försämrad hälsa och välbefinnande. Vi lever i ett samhälle där var och en ska sköta sitt. Trots att man är omgiven av människor upplever många en känsla av ensamhet. Speciellt i större sammanhang, vid högtider eller vissa årstider kan ensamheten kännas extra påtaglig för de som inte tillhör ett socialt sammanhang. Kontrasterna gör det extra tydligt och smärtsamt. Alla andra tillhör någon grupp men själv har man ingen. Ingen frågar efter mig och man vill inte vara den som alltid tar första kontakten. Sakta blir man mer isolerad och känslan av att inte passa in kommer.
Ensamhetskänslan kan också komma om man har avvikande åsikter från majoriteten. Speciellt i dagens samhälle, där kyrkan bejakar mycket som strider mot Guds ord, får vi mera bibeltrogna medlemmarna ofta en känsla av ensamhet och utanförskap om vi yttrar oss om våra åsikter.
Hur ska vi då kunna motarbeta ensamheten? Hur ska vi lära oss att se och bekräfta varandra? Jag tror det bästa sättet är att var och en hämtar visdom och kärlek hos Jesus. Öser vi våra hinkar överfulla med den kärleken så flödar det över till andra. Jesus har svaret på våra samhällsproblem! Problemet är bara att vi är så tröga att gå till honom.
Jesus vet vad det är att vara ensam. På korset ropade han: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? I den stunden var Jesus ensam och övergiven. Vi kan läsa i Jes 54:7: ”Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.” Jesus blev övergiven av sin far ett kort ögonblick för att vi inte skulle vara ensamma och förlorade i evighet. Vilken kärlek till oss människor!
Om du själv upplever ensamhet i någon form – be över det! Be att få en vän som förstår dig. Be om gemenskap. Prata om det med någon om din ensamhet och dina problem. David skriver i Ps 32:3 ”Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan”. Vi ska inte tiga utan öppna upp för ärliga samtal och frikostigt skicka våra bekymmer till Herren.
