Jag fick frågan att skriva kort om våra erfarenheter om att sprida evangeliet i Albanien. Att befinna sig i ett främmande land och försöka nå ut med Guds Ord är utmanande. Språket är naturligtvis den största utmaningen men också den främmande kulturen. Det är svårt att få en rättvis uppfattning om folket här. Det gör att man alltid måste vara öppen och redo att ompröva sig.
Själva evangeliets innehåll är ju detsamma oberoende var på jorden man befinner sig men människorna och kulturerna är olika. Att sprida evangelium kan ske på flera sätt, för min del sker det huvudsakligen från predikstolen. Generellt sett är kristenheten i Albanien väldigt ung, därför behövs det en grundlig och enkel förkunnelse av evangelium.
Jag brukar påminna mig själv om att inte tala för mycket om erfarenheterna av att vara kristen utan mera fokusera på det som gör oss kristna, Guds Ord. Det innebär exempelvis att när vi sjunger under gudstjänsten så brukar jag välja sådana psalmer som har en klar biblisk bekännelse och som inte fokuserar så mycket på de känslomässiga erfarenheterna av det kristna livet. Jag tror att detta är viktigt att tänka på eftersom människorna här i Albanien reagerar känslomässigt lite annorlunda än vi i Finland gör.
Allt evangelisationsarbete händer ändå inte under gudstjänsten. Vi håller också söndagsskola på tre ställen här i Albanien. Då är det barnevangelisation som gäller. Det händer också alltid nu som då att jag kommer i situationer då det är läge att vittna om frälsaren Jesus i spontana situationer. Det kan vara riktigt utmanande och glädjande.
Exempelvis träffade jag här i Tirana en man i 25 års ålder på ett café och vi började tala om kristendomen. Det kom fram att han funderade mycket över bikten hos den Romersk katolska kyrkan.
Jag tog tillfället i akt och förklarade vad bikten är. Luther lär ju oss i lilla katekesen att bikten består av två delar: att bekänna synden och att ta emot förlåtelse från Gud genom biktfadern. Vilket pangtema för att evangelisera. Jag försökte förklara bikten så att mitt tal om synd, skuld och förlåtelse från Gud genom Jesus Kristus även skulle kunna träffa hans hjärta. Han var öppen och intresserad och lät mig tala oavbrutet i flera minuter.
Tre saker som jag har lärt mig genom undervisning och erfarenhet att är mycket viktigt i allt evangelisationsarbete är att 1) hitta en inkörsport för att tala om Jesus, 2) vara maximalt närvarande och 3) vara maximalt tydlig. I exemplet ovan var inkörsporten bikten, men att vara maximalt närvarande betyder att möta människan där hon är. Det innebär att målet inte får vara att påpeka alla synder och fel som krockar med ens egen övertygelse, utan målet är att frälsa. Se Paulus evangelisationsinställning i 1 Kor. 9:19:22
Att vara maximalt tydlig innebär att förkunna både lag och evangelium. Lagen bör finnas med och ge kännedom om synden och väcka syndanöd. Sen bör evangeliet om syndernas förlåtelse för Jesu skull predikas så att Jesus verkligen framstår som avgörande för personens eviga frälsning.
Må Herren göra sitt folk idag till frimodiga vittnen!
